Normalt är åtta till elva på kvällen arbetstid som vanligt. Igår sätter jag mig i studion. Tänker att det kan gå. Ja och det gör det ju. Värdetid. Försöker inte ens göra en låt utan sitter där bara och testar och lär mig saker. Det där det bästa som finns. I allt. Att göra saker utan krav. Bara greja på en stund.
Jag skall försöka plocka in den där komponenten lite mer i mitt liv igen. Det är och har varit så mycket måsten. Visst, jag kodar fortfarande under dan. Kommer nog göra det framgent också. Men oftare skall det bli kvällar som igår. Oftare skall det bli hela dagar som igår. Åtminstone är just det planen. Mina planer håller å andra sidan sällan speciellt så länge. Men det är i alla fall ett försök.
Fast det där “håller inte länge” är inte sant såklart. Min styrka är att nöta på. Men i allt det där finns en del som är ombytlig och förgänglig också och den delen av mig litar jag aldrig på. Men å andra sidan tar just den delen mig till de där ställena som man mins. Det är i det där som jag säger “ja” till saker som befinner sig långt utanför min komfortzon.
På fredag är det dags att leka jultomte. Renarna har fått hornen putsade och medarna är vallade. Så egentligen skulle man kunna dra iväg idag. Men nu är det sagt fredag så på fredag får det bli. Många mil (+100) kommer det att bli och lördagen är definitivt avsatt för vila, vila, somna och inget annat. För säkerhets skull får posten ta några paket med sig idag som färdas före.
Imorgon lucia. Tänker alltid på Lions gubbsjuka gubbar i samband med det där. Ja och att det liksom gått ur tiden. Men nu har en del andra tagit tag i det där så kanske finns det hopp. Bort från skönhetstävling och framåt mot något med mer substans.
Ja och nästa vecka är det väl själva julveckan. Folks stressnivåer stiger några grader varje dag för att nå något slags maximum på lördag gissar jag. Här har vi klarat av det mesta. Det är den där fredagsturen kvar och en mathandling. Sen så.
Nobelfestligheter blev det inga i år heller. Jag förstår inte att den där inbjudan skall komma bort varje år. Min studiekamrat från Uppsala frotterar sig såklart på den där festen. Sitter i Vetenskapsakademin också så det är förfester och efterfester hela veckan. Uppsala slott igår. Lite avundsjuk. Kanske. Nästan. Men skulle väl inte riktigt kunna föra mig på en sådan där fest. Det är så mycket regler.
A människor och B människor ni vet.
Nytt år då. Nära nu. 2024 låter bra. Den där känslan “det är i år det händer” har lämnat mig. Har nog gått ett helt liv med den känslan i kroppen kring nyårsskiften. Och hänt saker har det ju gjort. Ibland till och med det man önskat. Nu känns det lite mer som att det inte spelar så särskilt stor roll längre. Det är mindre som hägrar. Det är rätt bra med vardagen som den är. “Det” behöver alltså inte hända. Förnöjsamheten har liksom fäst sig i kroppen.
Nu skall jag äta en morot för freden.