Man får gneta på. Det gäller väl alla. Det gnetas på över hela världen. I alla folklager. Leva ett liv kallas det väl. Som pensionär kan man ju inte klaga såklart. Men ett visst mått av gnetande finns väl i det här livet också.
Helger innebär alltid stor vila här numera. Det behövs inte ens spritorgier för att må halvkymigt i alla fall någon dag under helgen. Det kommer liksom av sig själv. Men det är som det är. Så länge det finns goda böcker och en grön IKEA-soffa som villig tar emot trött lekamen så går det där att leva med det mesta.
Så det blir inte mycket gjort. Jo lite firande av yngste sons födelsedag i Ljusdal blir av. Men äta tårta och umgås några timmar det klarar man ju av också i de sämsta av tillstånd. Nu var man inte ens nära sitt all-time sämsta denna gång.
Ljusdal skall spela i elitserien i bandy nästa år. Sådant välkomnar man. Nu är jag inte sådär otroligt idrottsintresserad men under den här tiden, när Edsbyn spelar sina slutspelsmatcher varje år, ökar det där intresset. Det hurras alltså. Ja och då får såklart Ljusdal hänga med. Gissar att frågan om bandyhall lär bli het under bandy-offseason i år. Med en skola i fritt fall inom kommunen så kan man tycka det där är en ickefråga. Men prioriteringar finns inte i den där världen. Är man kompis med Pernilla, vårt kommunalråd, löser det sig ändå.
Funderar på att ta en kväll off-kontor. Leta upp någon gammal film istället. Hela sig. Försöka. Lägga sig tidigt. Men kanske är det FÖR tråkigt. En fredag och lördag brukar räcka. Men möjligen föreligger behov. Det ropet från de samlade cellerna som utgör ens kropp bör man hörsamma. Ja, eller betala priset om man inte gör det.
Vi får väl se hur det blir…