Låg idag. Det blir inte så mycket. Ingen som helst önskan att klättra upp på den där bergstoppen. Skulle väl helst läggs mig i soffan med god bok. Men någon ordning får det nu ändå vara. Också jag har ändå lite stolthet kvar.
Borde bära in en pall pellets. Men det känns inte sådär jättelockande det heller. Men kanske kan det där ändra på sig efter en kopp kaffe. Om inte kan man försöka med två koppar. Bära in på darr. Kaffedrarr.
Pratar med en gammal god vän på telefon, vän från förr, på lunchen. Blir positivt överraskad av samtalet, det var länge sedan vi pratade. Allt är som förut. Det är bara tid som gått. Heder åt dem som ringer och minns mig. Själv minns jag men är för feg för att återknyta kontakter. Har alltid varit så jävla feg. Bara nära-döden-upplevelser kan få mig att fatta mod. Ja och eftersom dessa inträffar relativt sällan får man skämmas det mesta av tiden däremellan.
ARM har skickat ett paket med utvecklargodis. Någonstans måste dom väl lägga alla pengar som strömmar in. Men jag tar gärna emot. Fast jag var ner och hämtade ett annat paket för någon timme sedan. Någon måtta får det ändå vara på pakethämtandet under en och samma dag. Så det får ligga kvar. I alla fall till imorgon. Eller till nästa dag. Gratis må vara gott men brådskar inte.
Inne i slöhetens dimma tittar jag på en film om hur Gessles Mazarin spelas in. Det där med att ha människor omkring sig som hjälper till av egen fri vilja blir jag så oerhört avundsjuk på. Till och men hans unge son och fru applåderar de nya låtarna på något ställe i filmen. Jag har alltid varit någon slags Don Quijote fast utan vapendragare. Ser alltså väderkvarnar överallt. Det är antagligen det jag håller på med nu och här också. Det är lite löje över alltsammans och jag är den löjlige som alltid står längst fram.
Nåja, det är som det är med allt sådant där. Man förtjänar och man förtjänar inte. En fördel med att jobba själv är ändå att man har någon slags obegränsad frihet också. Det och kontroll. Älskar båda mer än mitt eget liv.
Man kanske skall ge sig ut och bära in den där pallen med pellets ändå. Solen skiner ändå där ute. Alltså är det en utmärkt ursäkt för att med gott samvete befinna sig ute i solen. Jag må vara skyldig till allt men har också ursäkter att ta till för det mesta.