Mina veckor nu alltså. Schoooooop… säger det på måndag och så är det fredag. Nåja skall väl inte överdriva. Torsdag. Torsdag hela veckan. En andningspaus där. Städardag. Whatever. Man kan skita i det. Prioritera bort.
Faran med den där farten är att livet som levande upplevs som förkortat. Alltså lite som att man fått en terminerade sjukdom. Lite så som att har man kul och är på så är det ungefär detsamma som att ha fått en dödlig sjukdom. Dödligt. Svaret är som vanligt nu. Det är “nu” som räknas.
Våren rasar på även här. För en vecka sedan så tittade jag ut över ägorna och tänkte att det här blir kvar till midsommar. Nu har en stor del smält bort och farit iväg mot haven. Jag firar det hela med lite Sex Pistols på hög volym.
Sista pelletsfakturorna skall betalas den här månaden. Sen frihet under nästan ett halvår. Det handlar om mycket pengar. Ger mycket frihet. Eller “mycket“. Skitsummor för varenda en med räntebidrag på miljonvillan. Men en galette i Järvsö skall det väl räcka till.
Det jag gillar mest med vår nuvarande situation är friheten från skulder. I varje givet ögonblick kan man skala ner och ingen kan säga ett skit om det. Vill vi så kan vi bo i ett enda rum och värma med en kamin med ved från skog som växer nära. Vatten går att fixa. Ett torrdass går att bygga. Mat kan odlas. Friheten.
Nu skall jag nyttja min frihet till att göra det jag vill just idag. Japp. Koda lite…