Categories
Betraktelser & Berättelse

“Uppfinnare”

Tekoppen. Den får stå på jobb-som-på-går-utskriften. Kattgodis för att hålla katterna lugna bakom. En banan till uppfinnaren själv som inte syns i bild.

Jag är försiktig med ordet “uppfinnare“. Det är alldeles för fint. Kräver respekt. Men skapar man nytt så är man väl “uppfinnare“. Det går inte komma ifrån det. Tror jag.

Skvimplar man med koppen så försvinner det antagligen en del av anteckningarna. Men det gör inte så mycket. Det där finns i koden redan. I repositories sparade åt en eftervärld lagrade på platser man inte vet ett dugg om.

Själva flödesschemat är gjort av en Tysk kille. Från Bayern. Stolt. Duktig. Intelligent. Kapabel. Tankarna som han gjort flöde av är mina. Nu tar jag tillbaks bollen och kodar in och skapar verklighet av det som funnits i huvud, sen på papper ja och nu alltså i kod. Fast Andreas som den Tyske vännen heter har också kodat. Snyggt och prydligt. Tyvärr gick den koden inte att använda den här gången.

Det finns andra vänner i det här Gedeminas. Litauen. En mästare på hårdvara och RF teknik. Inget är omöjligt för “Ged” som vi kallar honom. Trevligheten själv dessutom. Ja och Henk, Aalkmar i Holland. Dinesh i Indien. Några Belgare. Några Austrailer. Någon Amerikan. Många av oss har känt varandra i tjugo år och mer genom VSCP projektet. Otroligt. Vänner för livet.

Valborg idag alltså. Det blir korv och bröd och gurksallad till kvällsmat. Så har det varit i princip sedan jag föddes. Fast i början stektes väl korvarna vid en kase. PÅ täljd pinne. Ja Majbrasa säger väl Sörlänningarna. Svartbränd korv, senap och ett korvbröd. Apelsinläsk såklart som dryck. Fanta har druckits under alla år den funnits men sedan man började använda sötningsmedel i den så idag är den skippad. Nu får det bli någon annan naturligt sötad apelsindricka. Vilken som helst. Traditioner. Fast kasen den luktar vi oss bara till numera. Jag släpade ihop grenar och kvistar till kasar så det räckte under åren före tonåren.

Halvdag idag också. Dag för helgdag kan man väl kalla det. Arbetardag hos ett folk som glömt att de är arbetare också de som sitter på en stol framför en dator, har villa, bil och har ett gäng aktier på ISK-konto. Gemensamhetstankarna ligger i träda. “JAG” leder och håller i samhället. Glömda är de som tog oss hit. Första maj handlar om dom som byggde landet. Ja och om vilket fint land vi kan skapa om vi gör det tillsammans.

Halvdagen, som slutar vid sextiden ikväll, skall innehålla intensivt kodande. Men måste också vandra ner till affären nu när den öppnar och lämna in ett paket. Vi får se om den vandringen tar livet av mig. Ner dit är det ju nedförsbacke hela vägen. Men man skall upp hit igen till kullen också. Pust fräs, “andas gubbe” får man utropa och gå på.

Lär mig att det inte heter “skvimplar (som jag alltiod sagt) utan “skvimpar“. Det tog sextiosju år att inse det.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.