Det som känns som måndag är visst torsdag. Inte riktigt säker på det där ännu. Det kan förhålla sig annorlunda. Men hur som helst så har jag varit ledig. Valborg kväll. Hela första maj. Ute. Fy i helvetes jävla skit vad skönt det är att kunna vara ute igen. Kroppen skriker av glädje. Huvudet med. Tillsammans får det själen att sjunga.
Idag är kroppen dock något mer motsträvig eftersom jag fått lite träningsvärk. Men vad gör det. En tribut till växthusihopsättande. Ett “nytt” växthus vi fick av en Hamrabo i höstats och som jag saknar byggbeskrivning till. Femtio aluminiumpinnar och rätt många tunnelplastskivor. Helst skall allt sitta på rätt plats. Vi får se hur det går. Om det nu går alls. Ja och om det blir lite grejer över eller om saker fattas på slutet. Växthus två av tre är på gång alltså.
Men såklart. Det känns härligt att sitta här i kontorsstolen och får förbereda sig för att jobba också. Älskar ju det här (också). Helst skulle man såklart velat sitta ute och koda. Men skärmarna är inte riktigt med på sådana arrangemang ännu. Det kommer. Antagligen.
Det finns ingen anledning att vänta. Det är dags att låta den här dagen ta fart och komma igång.
Ännu en dag i livet. Tack för det! Ingen ny dag är självklar.