Onsdag redan. Fan, fan , fan, känner man. Det skulle vara måndag. Speciellt som jag var lite krasslig igår och det inte blev så mycket vettigt gjort. Kusin Alvedon håller mig i skaplig form idag. Hoppas det räcker med släktpiller för att behålla koncentrationen.
Japp, man vill så mycket men hinner så lite. Det skulle man kunna ha på sin gravsten. Fast vill ju inte ha någon. Inte mindre sant för det såklart.
Sol ute, sol inne, sol i sinne gäller i alla fall. Verkar dessutom hålla i sig. Gissar att bönder snart kommer “krisskrika“. Men det om något är väl ett försommartecken som inträffar varje år. Det är inte lätt att vara bonde.
Av någon anledning anses jag kunna allt om TV-apparater, mobiler och allehanda andra tekniska saker. Hatar det där. För varför skulle jag med någon slags automatik fatta alla system som finns där ute. Det är som att skicka en rörmokare till en härntransplantationssal för att det finns vätskor i hjärnbarken. Långsökt. När jag sen inte kan (eller vill) fixa det där som behöver fixas så utses jag till klåpare. Ja, jag säger det här bara en gång. Om jag slapp frågor av den där arten så hänger jag gärna upp den skylten med prydligt textat KLÅPARE om halsen själv. LÄMNA MIG IFRED!
Ett exempel på det där är en man som skaffat sig inspelningsutrustning av musik. Han kör Mac jag kör PC. Han kör ProTools jag kör Cubase. Ändå tycker han varje gång vi träffas att jag skall visa honom hur man använder grejerna. Hjälp liksom. Jag håller fortfarande på att försöka lära mig hur man använder mina egna grejer.
Sorry för gnället. Min Alvedon har inte riktigt börjat verka (man blir sugen på att skriva “värka” där). Men känns som också den här dan är på väg mot “dagar som bara går“. Men kämpar emot. Så gått det går.
Ibland önskar jag att det inte var så förbaskat roligt…