Turnestopp i Leksand. Medeltidsmarknad. Stridshästar dundrar fram. Jag kan tänka mig själv på en stridshäst. Men tycker synd om den stora svarta hästen så jag avstår. Oklart dessutom hur jag skulle ha kommit upp i sadeln. Stor som en långtradare. Snabb och kraftfull som en sportbil. Inte jag. Hästen! Ponnyridning är väl mer för mig. Fast återigen för synd om hästarna. Skulle väl falla platt med ben spretande åt fyra håll tom jag satte mig på en. Det räcker med den bilden i huvudet. Den bör inte få gå ut på sociala medier.
Fast varmt. Fast skönt. Människor som gillar det dom gör. Ja jag älskar alla som gör det dom älskar. Lek människor lek. Det finns nog med allvar i de vardagar som kommer. Det finns nog med människor med stolpar hårt uppkörda i röven som aldrig vågar ta fram det de verkligen vill innerst inne. Som lever andras liv. Men elgitarr här? Otänkbart. Lägger ner den i lådan. Åker hem. Somnar när jag kommer hem. Men får i mig en whisky innan. En enda tvåfingers. En bra dag räknas det här som i min ålder.