Snart dags för mig att avrunda. Seg dag. Alvedondag. Skitdag.
Men man skall ha sådana dagar också. De ingår i paketet. Livet. Men att känna sig nöjd med dessa alla dessa sekunda dagar det kan man ju inte. I alla fall tills man inser att upplever man skitdagar så lever man. Ja och om man nu vill leva osv…
Men med musik och Alvedon går det mesta. I alla fall om det handlar om små åkommor. Höjer man musiken, och först väljer något bra, sväljer sin Alvedon, ja då sitter man där och kodar igen som vilken dag som helst. Tills det är dags för nästa Alvedon. Den som måste sväljas för att hålla sig upp. Svetslåga på livets ljus där vecken brinner hårt i båda ändar. Japp, man äter liv genom att jobba på det där sättet. Men val som man bara själv kan göra är det nu ändå.
Men nu alltså dags att gå upp och läsa lite i boken som ligger där vid nattduksbordet. Knausgård. Bra. Mycket bra. Trodde det var pretentiöst dravel bara för ett år sedan. Men så är det ju inte. Att misshandla sina egna fördomar är en ganska bra sport att syssla med. Slå på dom med basebollträ tills man blir svettig ger frihet. I tanken. Kanske. Eller kanske inte.
Så godnatt. Med lite tur bjuder morgondagen på mer liv. Med eller utan Alvedon.