Alltså. Just nu finns det dagar när jag nästan längtar till höst. Det är hela tiden så mycket annat. Hinner liksom inte med. Koncentrationsmarodörerna har tagit över världen. Lider…
Men sticker jag ut huvudet så sjunger en koltrast vackert upp mot berget. Vi har en riktig skönsjungare här på kullen i år. Intensiv skön koltrastsång bjuds det på. Sådant man vill vakna upp till när man utvilad slår upp ögonen och gardinen rör sig i en lätt, ljum morgonbris, som tar sig in genom ett öppet fönster. Det gäller att passa på att njuta nu. Efter midsommar tar det där slut.
Starta gräsklippare vill man såklart inte göra om man är omgiven av koltrastsång. Men känner ändå att det måste man. Så det gör man. Kör runt, runt, runt tills man uttröttad och gubbstapplande inte orkar mer. Tillämpar ett nytt system i år. Klipper en timme tidigt på morgonen. Tar på så sätt en tredjedel av ytan under olika dagar. På så sätt försöker jag rädda helgerna som annars lätt får användas till gräsklippning och sen hinner man inte mycket mer den dan. Kanske är det en framkomlig väg. Kanske är det inte det. Utvärdering medelst stormöte till hösten, runt allhelgonahelgen kanske. När vintern så ofta slår till på kullen och slår ihjäl alla illusioner.
Jag har blivit lovad en kall öl eller två och mat på Sveriges bästa Indiska restaurang i helgen. Ja och det kan möjligen vara en liten tröst för alla störningsmoment i tillvaron i form av helgdagar och annat som har ansatt mig den sista tiden. Fast efter midsommar är det ju hundveckor, fast semester också såklart. Inte fan blir det mycket jobbat då…
Liksom.