Nope det är inte Törnrosa som är tröttast idag, det är jag. Ja och räddande prinsar undanbedes i alla dess varianter. För att råda bot på det där så sover jag en timme på soffan här på eftermiddagen. Förhoppningen är att den åtgärden skall ta mig upp ur detta törnrosasömnaktiga tillstånd jag befinner mig i. Känns i alla fall som ett vettigt försök.
Annars, allt gott. Katterna verkar glada att se oss hemma igen. Aldrig har de varit mer keliga än nu. Japp, det blev lite längre bortavaro än vad som är riktigt och vettigt. Ja rent utav olagligt enligt djurskyddslagarna. Men ibland stör tvungenheten och nöden över lagen. Det vet till och med varje domstol och varje domare som inte är dummare än en sten.
Varje gång borta från kontoret är det musiken som saknas mig mest. Det blir helt enkelt ingen musik ute på vägarna. Jo radio. Men “musik” alltså är det jag pratar om. Den slätstrukna smörja som radion för det mesta presterar nu för tiden får liksom aldrig igång högerfötter alls. Ett minimikrav om du frågar mig. Så nu kör vi högerfotsstimulerandemusik på hög volym så att man hör.
Doktorn svarar brevledes idag att alla prov är normala. Man får alltså lita på det även om “socker” då ligger under lägsta “normala” nivån precis som kolesterolen. Det är han som är expert. Dör man av orsaken till det där gör man säkert en avvikelseanmälan. Därmed får man känna sig nöjd och återgå till sitt lugn.
Femhundra spänn blir det för blodprov och för att klippa bort den där utväxten på ryggen. Det är iof billigt där jag befinner mig idag, men hade varit dyrt och en trolig anledning till att hoppa över det där för bara några år sedan. Tycker det är JÄVLIGT synd att avgifterna smyger sig in i en “fri vård“. Det demonteras utav bara helvete just nu det är som är bra och viktigt. “Jag” har tagit över “vi” liksom. Personligen tycker jag “vi” är förbannat mycket vackrare än “jag“. “Vi” som i VICTORY liksom. Men säg det till en jag-älskare. Hen fattar ingenting, tror att “vi” hotas av “dom“. “Dom” som är “vi” alltså, och alltid varit det.
Har en ny låt som ligger och puttar. Skulle väl egentligen göra den klar. Borde. Inte för att det spelar någon roll alls för mänskligheten och inte ens för mig. Men låtar vill liksom bli klara, de har egna känslor och vilja på det viset. Själv följer man med. Slav under hantverket. När en låt är klar börjar arbetet med nästa. Slut bara när man ligger där död.
Men jag har kod att skriva. Det är väl ungefär samma sak med den som med musikmakeriet. Det finns alltid mer att göra. Varför (?) plågar mig också en hel del. Men troligen kommer jag aldrig finna svaret på den frågan men vandrar vidare (plågad) ändå.
Liksom.