Planen är att greja ute. Men det går inte. Småsve’n så att man håller på att tippa omkull. Vi rusar in. Ger upp projektet och försöker imorgon igen. Halvdag nästan ändå.
Inne passar jag på att få in lite bokföringsunderlag och köra iväg momsen. Det är skönt att få bort sådant där som ligger över en. Axlar åker nedåt när det är gjort.
Bortkopplad. Avkopplad. Tror nästan man skulle kunna vänja sig vid en sådan här tillvaro. Lite mer, ta det som det kommer. Mat planeras max en dag i förväg. Det mesta annat också. Man löser saker efter hand som de dyker upp. Alla måsten som jag känner till är borttrollade med inlämningen av momsrapporten.
Idag inträffar nya regler för hur kvitton skall sparas. Det räcker med att de finns digitalt. Japp, också om man får dem på papper. Fotografera av eller scanna bara. Pärmarna som står här på golvet bredvid mig kan man alltså stoppa in i hyllan nu. De gamla som ligger och samlar damm måste ligga kvar i sina +7 år men om man har ork och energi kan man scanna in och kasta redan nu. Men någon måtta får det allt vara på det scannandet också. De får väl ligga av tiden. Härligt ÄR det i alla fall och VETTIGT!
Men inga utvecklingsmiljöer har startats sedan i fredags. Ingen lödkolv har värmts upp. Känns OK ändå och jag själv är mest förvånad över den känslan. I år mer än någonsin är jag i behov av semester. Ja, ja, säger du som läser. Pensionär. Ständig semester. Och jag viker ner min kung.