Johodå. Torsdag. Imorgon fredag och den sista semesterdagen. Nåja två dagar till. Men helg + penionärstillvaro är inte semester utan något annat mystiskt. Om du frågar mig alltså. Evig semester är det väl egentligen. Friherretillvaro. Inte så dumt. Rätt bra. OK. Finemang. Supertillvaro.
Fast måste ändå tillbaks till mitt. Finns fortfarande saker kvar att göra i företaget med de många röda siffrorna. Som sig bör. Det finns både ett måste och en vilja med där. Ja rätt mycket av något okänt som driver på också. En väg man måste gå. Vill gå på.
Har suttit ett antal dagar i studion också under den här ledigheten. Underbara timmar. Två låtar. En färdig nu och en annan på gång. Det är guldögonblick det där också. Precis som programmeringen eller när jag kan sätta mig och fantisera ihop en text. Jodå, att få greja i källaren kan också ge den där glädjen. Såga, hamra, borra. Det är liksom lika med tillfredställelse det också. Enkelt att leva när det finns så mycket skoj i tillvaron.
Vädret har väl inte varit 100 under den här ledigheten. Men ändå inte allt för dåligt heller. Typisk Svensk sommar kan det väl kallas. Överlevnadsbart. Tror aldrig att jag någonsin tidigare gått ner i varv lika mycket som den här sommaren. Har inte ens tänkt en tanke på kodande. Hoppat över alla mail som handlat om det. Tänker att det måste ju ändå vara rätt bra. Att man lyckats med åtminstone en sak i år. Ledigifierat sig på nivå nära noll.
Fast går man ner i varv ordentligt så tar det såklart en massa tid att ta sig upp till någon slags fungerande nivå igen. Det där blir ju inte bättre med åldern heller. Men vafan, tid är det enda jag har gott om just nu. Man måste inse det. Det får alltså ta den tid det tar för att pumpa upp sig igen.
Konserten med Second Place måste väl ändå anges som sommarens höjdpunkt. Riktigt bra. Kommer minnas för evigt. Men generellt sett har det väl blivit lite för lite av livekonserter. Mest för att det är så dyrt. Jag tycker sällan det är värt två tusen spänn för att två personer skall ha inträde till en konsert. Än mindre sextusen som en Stones konsert. Men det finns mycket annat. Fast har inte hittat grejer som fått den där längtan att slå till. Får hoppas på en bra musikhöst.
Nu skall jag leta upp en banan som jag tänker mola in i munnen. Möjligen tuggar jag en stund på den och sväljer. Men sen skall jag snickra lite. Gott liv!