Lisa Nilsson sjunger hör min “Flyga som en svala”. Den här låten (och en till) skrev jag den sista kvällen i repan på Södran (sommaren 1978) innan jag flyttade och började plugga fysik. Efter den kvällen rörde jag inte en gitarr på sisådär trettio år.
De här två låtarna fanns kvar på ett kassettband som överlevde alla flyttar, barn och annan omild behandling och långt, långt senare spelade jag in dom igen här hemma med lånade instrument.
Min version finns på Spotify om någon (mot förmodan) vill lyssna på den versionen. Den andra låten hette förresten “Brudarna”. Båda får liksom stå för sig själva. Jag var ändå bara tjugotvå när de skrevs. Visste och kunde inte bättre och hårdrock var egentligen allt. Ett litet ge upp och ett farväl till något jag älskade och en plats som betytt massor.
För mycket reverb kan jag tycka på den här versionen men det var Lisas val. Hon är ju sångerska och alla som sjunger älskar ju reverb.