Den här gitarren är lite som jag är. Den försöker vara lite bättre än den egentligen är. Om sanningen skall fram så skulle den beslagtagits och sen genast bränts upp i någon ugn på ett värmeverk när den kom in över Svensk gräns. Det är nämligen inte en kopia. Nej, det här är en piratkopia. En fulgitarr. Tillverkad i Kina av någon som kanske en dag lär sig att göra pärlemoinlägg. Jag har egentligen aldrig gillat den. Tungspelad och raslig som den är. Men det har ändå varit den bästa stålsträngade akustiska gitarr jag haft så jag har försökt kämpa på så gott det nu går för en ständig amatör att försöka göra “musik” på något som är alldeles för svårspelat för just en amatör. Men så för några dagar sedan bestämde jag mig för att byta strängar på åbäket. Också en piratkopia kan må bra av ett byte av strängar nämligen var planen och tanken. Och OJ. Den blev som en ny gitarr. Som en fingitarr. Låter helt OK helt plötsligt. Är nästan lättspelad. Heja Kina liksom! Ja, eller Amerika som tillverkade strängarna av Sandviksstål. Känner mig alltså nöjd. Med gitarren. Tror jag.