Källaren. Mest Hulk och tvättmaskinsinteraktioner där nere. Men ibland får jag plocka fram lite verktyg och göra annat. Oftast är också det något som har gått sönder och MÅSTE lagas. Och visst, så är det idag också. En altandörr som murknat upp och som behöver några bitar bytta. Men jag känner att jag har tid. Tid och verktyg gör skillnad. Visserligen är nästan allt jag har, det billigaste som går att få tag på. Men ändå så börjar jag ha grejer numera så att jag kan fixa det mesta. En otroligt skön känsla.
Att bygga något med händerna ger någon slags märklig tillfredsställelse. Jag kan bli väldigt nöjd över idéer i programmering och över resultat där. Men aldrig är känslan densamma som när man får en träbit att passa ihop “perfekt” med en annan träbit. Får ur en trilskande bult. Eller lyckas förstå hur den där udda mekanismen fungerar.
Glädje, helt enkelt.
Nu är jag ingen expert på någonting alls. Det skall villigt erkännas. Men jag kan å andra sidan fixa det mesta ändå. Inte på det snyggaste sättet kanske alla gånger. Men tillräckligt bra. Oftast i alla fall.
Det är i källaren det händer. Det är där det är roligt. Sen när det gäller trasiga saker så befinner de sig på andra platser av huset. Jobbet då är att ta sig x-gånger fram och tillbaks till källaren eftersom man behöver olika slags verktyg och ALDRIG har det man just för stunden behöver med sig. Stort hus. Många steg blir det. Ofta upp och ner och ner och upp och upp och ner många, många gånger. Men kul också då alltså.
Jag antar att det efter oss någon dag kommer någon som kommer att svära över mina lösningar. Så är det liksom alltid. Det går bra. Man har sina förutsättningar och får utgå från dem. Jag gör väl sådär själv också. Men mer och mer sällan. Bara ren nonchalans och onödigt fusk gör mig irriterad.
Fast snart är det dags att starta Hulken igen. Då är man ner i källaren tillräckligt mycket tid ändå. Fast jag säger och tänker att jag varje vinter skall ha några pågående projekt där i källaren så blir det aldrig av. Kontoret brukar dra för mycket under vinterhalvåret. Man har liksom tagit sig in under huden på de där grejerna man gör och styrs och ägs av dem hela vägen in i evig…, nåja sommaren.
Kanske kan man hitta lite sådan där tid nästa helg också.
Vem vet?