Idag är det 24 år sedan VSCP projektet startade. Tjugofyra manår [egentligen är det nog mer om man räknar normala arbetsdagar] är kanske inget för stora bolag som Google och Microsoft, men är man en ensam (s/g)ubbe så blir ett projekt på tjugofyra år ett livsprojekt. Jo man kanske skulle man kunna hinna med två sådana projekt på en livstid, men orkar man det? Inte jag i alla fall. Skulle aldrig kunna uppbåda den energin. Men ett projekt orkade jag med. Tjugofyra år och förhoppningsvis några år till.
En före detta granne brukade då och då lämna urklipp som handlade om Notch (Midcraft) framgångar eftersom han också har ett ursprung från Edsbyn liksom jag. Alla pengar som ramlade över honom definieras såklart som framgång. Ja och tjänar man inga pengar på sitt projekt (jag ger bort allt det jag gör gratis) så definieras väl det såklart som ett misslyckande i en monitärhyllande värld. Ja och kanske är det så “slutsumman” skall nedtecknas. Må så vara.
Men projektet har i alla fall gett mig vänner i alla världsdelar. Använts i stora och små projekt världen över. Samtidigt har jag upplevt en enorm tillfredsställelse i att realisera de idéer som det bygger på. För mig har det varit tillräckligt. Jag tror inte att jag behöver mer.
En kanelbulle och en whisky är standardfirande i det här sammanhanget här på kontoret. Fast när projektet når ett kvartssekel får det nog tamefan bli en tårta också (och en möjligen en billig whisky).
Nu tar vi tag i år tjugofem.