De glömda instrumentens vägg är en vägg här ner på mitt kontor där de ensamma, ledsna, skadade instrumenten hamnar. De som inte har någon som spelar på sig. De som passerat bäst före datum. Blivit till symboler för en tid som inte finns. Det finns något ledset över den här väggen såklart. Därför att det som hänger och står mot den en gång skapade glädje så är kontrasten idag såklart det motsatta.
När jag tänker vidare på det så inser jag att man snart själv är redo att hängas där som en relik från en svunnen tid. En hes sångare. Inte hör sådana heller till den nya tiden.