Johan Theorin har alltid varit en författare jag längtat efter att läsa när han kommit ut med en ny bok. Den där mystiken som svävar över hans böcker och de sköna och inte helt enkla huvudpersonerna har trollbundit.
Den här boken har inget av det där. En skitbok helt enkelt. Synd tycker man det är. Läser igenom hela dock. Men mest som en gest mot en (fd?) stor författare.
Andra böcker som jag läst finns här.