Tjugo centimeter snö under natten. Tjugo till på gång. Efter julmat kommer snöskottning. Gammalt ordspråk. Nåja. Men något gott har det väl ändå med sig. Man får röra på sig. Visserligen plågsamt men det går. En timmes skottande så är man klar. Nåja, det blir fler gånger. Idag. Imorgon. I övermorgon. Ja ända bortåt april skall det skottas, då när snön är tung och klibbig och omöjlig att få bort från spaden.
Men fluffig, lätt, snö kan man inte klaga på. Underbart “material“. Även en icke skidåkare blir sugen på off-pist, skarpa svängar nedför, snön står som kaskader runt omkring en, kinder röda av fartvind. Japp, utmärkt läge för det nu. Perfekt rent utav.
Oxdragarveckor föröver. En del har väl sportlov kanske. Men annars är det påsken som gäller och den infaller i mitten av april. Det är alltså bara att dra på med det tunga lasset i kärran bakom sig. Själv har jag alltså inget emot det där även om jag varit osedvanligt mycket ledig den här julen. Jag har varit inne i den stora vilan. Sovit. Läst. Tittat på serier. Ja, ätit lite också. Magen har växt ytterligare ett obehagligt snäpp. Men det skall väl bli ordning med det också nu när det är semeltider…
Fast jag har faktiskt jobbat på klämdagar och kvällarna före, ja igår också. Lufthål när det går in musik i öronen, när man kan beta av en del mail, koda några rader. Fast något har hänt. Tidigare började jag längta till kontoret efter en dag, högst två i ledighetsträsket. Lugnare nu. Kan njuta flera dagar av att inte göra ett dugg. Troligen är det ingen förbättring det där egentligen. Bara förberedelser för den eviga vilan.
Skit samma!
Men framåt härifrån alltså. Än finns det saker att göra.