Vår gamle trummis får en fråga om vi vill spela. Platsen är underbar. Vårt gamla hemmascen liksom. Anledningen är också lite kul. Arrangörens pappa har hört oss när han var ung. Så långt har det alltså gått. Det behövs flera led till den tid man räknades i. Mer ute kan man inte bli.
Men nej såklart. Det där är över. Verkligen så.
Jag har visserligen försökt få till något med den nya “musiken” jag gör. Men gett upp det också. Har inte kontakterna. Den sista spelen ligger bakom mig nu. Så är det bara. Men många fina minne har man ju från det där.
Vårsol här annars idag. Äkta värmande. Ljuset har en annan färg. Det är inte det där bleka vintersolljuset. Det är en glädje att få tillbringa lite tid ute med att bära in en pall pellets en sådan här dag. Man känner sig och blir helt klart upplyft i sinnet.
Men nu kodande. Inbäddat. Trivs alltså som en fisk i renat vatten. Dessutom har jag inhandlat lite godis. Har kokat kaffe. Letat upp en bulle. Livet är liksom så bra det kan vara. Här och nu. Nej, hinner liksom inte med minnen heller. Kanske finns det tid för sådant också senare.