Löningsdag. Inte för mig. Mina korvören kom tidigare. Men för min fru är det löningsdag. Kommunanställda får lön 27’e. Det är idag vi betalar våra räkningar. Glufs, tugg och svälj säger det den här dagen. Sen är det snart mindre kvar på kontot (än man vill) men ändå tillräckligt mycket kvar ändå för att överleva en månad till. En i taget hela vägen mot en dag som är den sista.
Det privata monetära flödet. En självklarhet för de allra flesta. Men har man befunnit sig i en värld där det inte är det så uppskattar man sådana här dagar. Självklarheter som känns som högvinster. Hur många är det som inte ens ägnar den där lyxen av att kunna betala alla räkningar i tid och sen ändå ha pengar kvar ens en liten, liten, pytteliten tanke? Inte många. Man måste ha upplevt det där andra. När det inte fungerar. Det är som med sjukdom. Det krävs att man varit riktigt sjuk för att uppskatta livet som frisk och levande fullt ut.
Så ännu en fin-fin dag räknar jag denna dag som. Med lugn i sinnet kodar jag vidare som om inget har hänt.