Ser filmen om Gyllene Tider (Sommartider) i helgen. Gillar den. Filmen är inte sådär jävla struntviktig som den här typen av filmer brukar vara utan har en hel del humor och härliga tidstypiska avsnitt som gör den klart sevärd.
Annars har det mest varit mest vila i helgen. Det här farandet fram och tillbaks till Sörmland sliter på gamla gubbar. Men nu bara en resa kvar. Sen så…
Våren, jodå, våren kämpar på. Bit för bit av gräsmattan blir synlig. Snödropparna har tittat upp. Ett gäng tulpaner är på väg. Några flyttfåglar är tillbaks. Japp till och med den innerligt älskade koltrasten är tillbaks. Nu väntar vi bara på Bergfinkarna. Det är när dom intar fågelbordet som det är vår på riktigt. Precis som försommaren börjar när Sädesärlan och Svalorna kommer och hälsar glatt i mitten av maj. Vi är inne i den härligaste delen av tidshjulet just nu. Tidshjulets fredag. Man har liksom allt det härliga framför sig.
Spelar Tarzan On A Big Red Scooter. Lolita Pop. Vilken jäkla låt. Men säg inte det till musikeruppnäsorna. Dom fattar aldrig. Jo senare. För sent. När allt det som är viktigt och cred. idag är borta. Men vad fan vet jag om sådant. Det bara händer något i mig av viss musik och då går jag igång. Av vad, av vem, hur, ja det skiter jag i. Händer det där så gillar jag. Hur enkelt som helst. Precis som musik och kärlek är. Otänk. Bara stornjut. Ta in utan filter.
Eldkvar nu då. Det pågår alltså en musikalisk resa i rummet där jag sitter och skriver det här. Man åker med. Alltid med. Skulle man överleva utan musik? Troligen inte. Eller förresten. Fanns det koltrastsång så vore det där inget problem.
David Urwitz lyssnar jag sällan på. Men han avlöser Eldkvarn. Jodå. Högerfoten hoppar på.
Willmars Bagarbod har stängd. Mäh liksom. Men det går rykten om att det finns folk som funderar på att ta över. Vi får väl se hur det går. Hur det än är så är ett bageri inte det som en liten by som Los står och faller med. Att det funnits där har varit en stor lyx. Färska lördagsfrallor på gångavstånd om lördagsmorgonen när man bor som jag gör är inget man kan ta för givet.
Nåja, …