I går kväll kändes det som om det var dags att ge upp och skita i det här. Datorer och elektronik, fy fasiken! Så kändes det. Vill göra något annat. Jobba på äldreboende. städa. svetsa.
SÃ¥ sover man en natt…
och idag känns det inte alls sÃ¥. Sugen igen. Vill visa dom jävlarna. Har aldrig fattat var den här känslan kommer ifrÃ¥n. En känsla av att vara i underläge och vilja visa att man är nÃ¥gon. Bli sedd. Vilka “dom jävlarna” är vet jag inte. Men den är essensen i en känsla som aldrig ger mig ro.
Kanske blir man fri från den här känslan när man växer upp. Jag vet inte. I alla fall har jag växt ifrån en stark vilja att vara folk till lags. Att bry sig om vad folk tycker och tänker om en. Förr var det otroligt viktigt för mig. Nu behöver jag det inte alls. Skönt och en stor frihet.
Nu tänker jag “visa dom jävlarna”!