Man letar guld i Hässjaberg här i Loos, som det står om i Ljusdals Posten idag. Den plats dit min farfarsfarfar flyttade (eller etablerade sig som nybyggare på som det står i kyrkböckerna) i böjan av artonhundratalet. Jag funderar vad mina släktingar skulle säga om dom levde idag och man började bryta guld där uppe. Så lätt var nog inte livet så några guldklimpar kunde nog ha hjälpt.
Dom här människorna behövde bryta ny mark och själva skapa sig en plats att leva på. Det fanns inga arv att hämta hem eller jord som man levt generationer på att förvalta. Det är hemskt, att större delen av den åkermark man skapade idag är igenväxt. Tänk vilket förakt vår generation visar mot det arbete som dom då utförde och hur det måste kännas för dom som gjorde det här jobbet om dom såg markerna idag. För det var nog inte lätt att bryta ny mark där uppe i den steniga jorden.
Senare utvandrade två av tjejerna (hans barn) till Nord Amerika och kanske fann dom sitt guld där. En av systrarnas släktingar har varit hem till Sverige och upp hit och hälsat på två gånger. Den andra systern vet vi inte var hon tog vägen. Hon klev på samma båt som sin syster men det finns inga uppgifter att hon steg av eller att något hände under resan. Kanske tog hon en avstickare till guldfälten. Vem vet.
Om ni är här i Loos någon gång så åk upp på Hässjaberg och ta en picknick korg med er och beskåda Hälsinglands blånande berg. Gör det innan det blir ett stort hål där. Innan berget blir våldtaget. Det är en vacker plats. Skulle gärna vilja ha en liten tomt där uppe men min farfarfar sålde pch flyttade efter många vedermödor. Min farfar for till Stockholm som så många andra och återvände aldrig till Hässjaberg vad jag vet. Men min far dog i Samuellsfallet, det som blev hans älskingsplats på jorden, bara några kilometer därifrån, min bror bor på berget på andra sidan. Ingen av dom visste när dom flyttade dit att farfar växte upp där på Hässjaberg. Jorden kallar på de sina.
2 replies on “Guldletande”
Som en av dom som förbereder våldtäkten på Hässjaberg måste jag ju bara kommentera.
Min farfarsfar bodde också på det berget. När vi nu går över markerna så slås vi också av det fullkomligt enorma arbete våra förfäder lagt ner men som nu bara försvinner med igenbuskning, igenväxta diken m, m.
Vad jag inte riktigt förstår är att du inte ser att berget redan är grovt våldtaget. Har du inte sett kalhyggena? Har du inte sett grodorna som luras leva i det sjunkande vattnet i skogsmaskinernas halvmeterdjupa hjulspår? Har du inte sett de groteska inplanterade parasiterna i form av contortatallar? Och var inte våra förfäders utdikning av våtmarker också en form av våldtäkt?
När vi suktar efter en ny Nokia eller iPhone, var ska vi ta ädelmetallerna till dom dÃ¥? NÃ¥n annanstans förstÃ¥s, bara det inte är i “vÃ¥rt” berg.
Ha det gott / Jan-Ã…ke
> Min farfarsfar bodde också på det berget.
Det var som tusan. Vilken fastighet bodde han i?
När vi nu går över markerna så slås vi också av det fullkomligt enorma arbete våra
förfäder lagt ner men som nu bara försvinner med igenbuskning, igenväxta diken m, m.
>
Ja det är helt otroligt. Dessutom så försvinner de synliga spåren så fort. Det Du och jag gör idag är borta på mindre än tio år. Inte mycket man lämnar efter sig av värde. Öppna landskap är ju inte dåligt att lämna efter sig.
> Vad jag inte riktigt förstår är att du inte ser att berget redan är grovt våldtaget.
Har du inte sett kalhyggena? Har du inte sett grodorna som luras leva i det sjunkande vattnet
i skogsmaskinernas halvmeterdjupa hjulspår? Har du inte sett de groteska inplanterade parasiterna i
form av contortatallar? Och var inte våra förfäders utdikning av våtmarker också en form av våldtäkt?
> När vi suktar efter en ny Nokia eller iPhone, var ska vi ta >ädelmetallerna till dom då? Nån annanstans förstås,
>bara det inte är i “vÃ¥rt” berg.
Jo allt vi gör är ju det. Se på vad flottningen åstadkom t.ex. Svårt att återställa. Men visst våldtar vi både när det gäller gruvor och skogsbruk och annat. Men lever man som vi gör så måste man ju acceptera detta också. Man kan inte vara trovärdig och säga att man inte skall bryta guld och sedan jobba med elektronik. Eller att skriva ut massor på skrivaren och sedan inte vilja ha kalhyggen. Det är ett stort hyckleri. Frågan är. Kan man acceptera detta men samtidigt tycka att det är en våldtäkt?
Jag är ju vegetarian som Du vet. Anledningen är att jag inte vill döda i onödan. Ändock har jag säkert död på en mängd kvalster när jag drar min hand över armen och även om jag försöker undvika myrorna på stigen så stryker ett antal med. Jag skulle önska att jag klarade av att inte slå ihjäl bromsar och myggor men det klarar jag bara några dagar i början av säsongen. Är jag då en dålig människa eller bara någon som försöker så bra jag kan?
Samma är det med gruvbrytningen för mig. Helst skulle jag vilja slippa den helt. Helst skulle jag inte vilja ha den nära mig och definitivt inte på dom ställen jag älskar. Men återigen måste jag nog ta konsekvenserna av mitt sätt att leva. Jag måste acceptera att det finns gruvor både långt bort och nära mig. I alla fall tills vi lyckats bemästra fussions tekniken. Då behövs dom inte längre. Det enda man kan hoppas på idag är att man återställer efter sig. Och det har man ju blivit bättre på både inom skogsindustri och gruvindustri, Men man kan blir ännu bättre.