Jag är precis hemkommen från dagens promenad. Idag blev det en väg efter Loos-sjön. Sommaren är som vackrast och som vanligt den här tiden på året, hänger åskmolnen lite hotfullt i luften vid sen eftermiddag.
Vi brukar åka till lite olika ställen utanför byn och ta en 45 minuters promenad varje dag. Oftast är det värt den extra resan för att dels få lite omväxling och att dels få uppleva naturen från dess bästa sidor,
Ofta efter en sådan här promenad så känner jag mig så lycklig för att jag fortfarande kan se en diamant i en kvartsbit och helt enkelt måste ta den med hem eller att zinkblände fortfarande är som en skatt. Att lupinerna i mina ögon är vackrare än alla av oss människor tillverkade kungakronor tillsammans. Eller Tulpiner som en av mina söner kallade dem. Ett så bra ord att jag ganska ofta glömmer bort mig och använder det själv. Att kunna uppskatta fjärilen, trollsländan, fågelsången eller bara en varm bris i ansiktet är en gåva som är värd mycket. Vi har den alla men alla vågar inte bejaka dom här känslorna. Det är synd om dom som inte kan se det stora i det lilla.