Skare är av ondo så här på våren. I alla fall om det är fullmåne och man skall yla och dansa där på berget. Resultatet är blodiga ben. Vi skär oss nämligen på benen jag och vargarna av denna vassa skare som inte bär några av oss den här tiden på året.
Men vilken underbart yyyyyyyyylande natt det varit. Har ni hört oss? Ylandena rullade genom dalarna och jag tror bestämt att ljusen tändes i en del stugor där nere. En del tycker det ju är spöklikt när ljudet rullar över och igenom dom men det är ju ingen fara med det där. Vi hyllar ju bara vår syster Theia där upp i himlen som återspeglar ljuset på oss så vackert nu i de sista skälvande vinternätterna. Ett ljus som nådde sitt maximum i natt.
Så trött men sårig och lycklig så far jag nu till Ljusdal för lite världsliga nöjen.