En del av min självbild och en ganska stark sådan är att jag har otur. Kan något gå fel så har det för det mesta gjort det. Så under förra året och nu under nuvarande år har det inträffat en rad händelser som gör att jag måste justera den självbilden. Vår yngste son har alltid varit utsedd till turgubben i vår familj och jag har liksom inte ens funnits med i matchen. I helgen konstaterade denne turgubbe att det nu för tiden nog var jag som skulle ha titeln.
Så nu är läget ett annat. Två jobbnej idag och en refusering förändrar inte situationen. Jag är en turgubbe tills något annat motbevisas. Så nu vet ni det!
DET ÄR MIN TUR NU!
Tillbringat dagen i Hudiksvall. Först på sjukhuset. Konstaterat att restinnehållet i blåsan inte var alarmerande efter tömning. Bra! Fick sedan en massagestavsliknande sak uppstoppad i rumpan. En ultraljudstav för att mäta prostatan. Femtio gram väger den tydligen den där prostatan som varit så besvärlig genom åren. Såg inte så elak ut på bilderna som jag ibland har inbillat sig när det gjort ont som f:n. Lite kalk i den men det var tydligen inte onormalt. Oklart var det kommer ifrån. Men det ser bra ut. PSA prov tas av en sköterska som inte är så van att sticka. Så jag låter henne sticka i handen. Jag är inte stickrädd och det gör inte ondare där tycker jag. Nästa remiss till Gävle för något hokusbokus med några skumma vätskor som skall in i blåsan med efterföljande flödeskontroll. Man resignerar till slut för alla saker som man stoppar in i olika öppningar på en. Det är som det är. Värst var ändå en endoskopi i Uppsala på 80-talet där dom frågade om några läkarelever fick vara med. Dom visade sig vara femton stycken. Alla i ungefär samma ålder som mig. Ytterst pinsamt. Men idag alltså får det vara som det är. Man får se det lite som en show. Man får bjuda till. Avvaktar dock erbjuden hyvling av prostata tills äldre dar om man nu får vara med. Jag ÄR och kommer aldrig att vara en sjukdom. Det är viktigt att vara någon annan som inte identifierar sig med det där som iof ställer till besvär ibland.
Karin var med så vi tog en tur till Hölick. Det är ett av våra absoluta favoritställen om somrarna men vi har aldrig varit dit om vintern. Så idag när det fanns tid så tänkte vi att vi skulle testa. Det var magiskt såklart. Lika magiskt som det alltid brukar vara där ute på sommaren. Bifogar bildbevis.
En helt OK dag helt enkelt. Imorgon är en annan dag. En turdag såklart. Förväntar mig inget annat… 😉