Inte allt för sällan, och ofta här på landet, träffar jag människor som med stolthet i rösten säger
– Jag har aldrig läste en hel bok!
Få saker gör mig så ledsen att höra. Nu skulle jag kunna moralisera och gå på om det. Men naturligtvis kan man skaffa sig kunskaper om världen på andra sätt. Att själv leva i världen t.ex. eller varför inte genom att se film eller titta på TV. Men här handlar det inte om att man inte läser böcker utan att man med stolthet i rösten säger att man inte gör det. Däri ligger misslyckandet.
För mig ger böckerna ett sätt att uppleva platser som jag annars aldrig hade fått se. Att uppleva känslor jag själv aldrig skulle fått känna. Att veta hur mina fiender känner och tänker så att de inte längre känns som fiender.
Ju längre man pluggar desto mer böcker mÃ¥ste man läsa. En mängd lärdom ramlar in i huvudet under den tid man läser men till slut finns bara en kunskap kvar om man kommit ens i närheten av essensen av kunskap. Nämligen den att man egentligen vet alldeles för lite om världens ordning för att kunna uttala sig i nÃ¥got ämne alls. Insikten om den oändliga okunskap man bestitter är slutresultatet av alla studier. I förlängningen insikten att alla lärda som uttalar sig sÃ¥ självsäkert, som gett oss teorierna den fastställda “kunskapen” vanligtvis ocksÃ¥ känner sÃ¥.
Sanningen är att varje fråga har många svar.
Så vi får aldrig sluta tänka själva fast än svaret finns serverat framför oss.