Ja hem kom vi ju från Uppsala igår. Avlämningen gick bra, installationen av Niklas gick också bra. Med gråten i halsen åkte vi hem. Nu sitter vi här hemma med båda barnen utflugna. Saknad blandad med glädje av att höra att allt fungerar bra där nere.
Höll på att inte komma iväg först på Lördagen. Jag vaknade på natten vid fyratiden och var sjöblöt i svett och yr i huvudet så jag inte ens kunde sitta uppe än mindre gå. Kände mig lite bättre framåt förmiddagen och med hjälp av ett konstant maxintag av Alvedon under dagen så fixade det sig. Inget vidare är det i alla fall. Har hänt mig någon gång förrut. Virus på balanssinet, högt blodtryck eller vad det nu är som orsakar detta.
Hursomhelst skönt var det i alla fall att få honom installerad i stora staden.
Kommande vecka skall jag jobba uppe i gruvan. Det fÃ¥r väl mest ses som terapi men välkomen sÃ¥dan just för tillfället. Det ligger en del andra jobb och väntar ocksÃ¥ och jag mÃ¥ste ta tag i dom ocksÃ¥ under veckan men eftersom det är förvÃ¥nadsvärt givande att lotsa männikor i gruvan sÃ¥ känner jag att det kan vara värt att satsa en vecka pÃ¥ det. Att gÃ¥ ned men en bister människa och fÃ¥ denna människa att lysa upp och intresserat ställa frÃ¥gor när man är där nere känns som en seger varje gÃ¥ng. Att vara katalysatorn…