En gång på 70-talet gick dom stökigaste ungdomarna i Ovanåker upp på kommunen och krävde någonstans att vara. Det här tyckte man på kommunen var så bra att man bestämde att den gamla nedlagda skolan på söder skulle bli ungdomsgård.
Nu hände något underligt.
Tjoff sÃ¥ var den här stökiga gruppen av ungdomar i princip borta frÃ¥n projektet. In klev “populära gänget”. Ett gäng som mest kanske kan beskrivas som Edsbyns självutnämnda bratts pÃ¥ tiden. Dom tog plats i tidningarna och syntes utÃ¥t i projektet. När ett betonggolv skulle huggas upp syntes inte ett spÃ¥r av dom. När gipsskicor spikades upp hade dom annat att göra och när en trapp mÃ¥lades var dom pÃ¥ semester. Men se när allt skulle invigas sÃ¥ stog dom där igen. Längst fram.
Idag är alla i detta gäng offentliga mellan chefer pÃ¥ lÃ¥g nivÃ¥ utan andra meriter än att varit med i “populära gänget” när man var 15-20 Ã¥r. Utbildning behövs inte för dom här grabbarna. Det räcker att dom andra i gänget ser och att man finns med i den lokala tidningen med jämna mellanrum.
Nu droppade det “populära gänget” av frÃ¥n Södran när det blev vardag. Naturligtvis. Fanns ingen status i köksjobb, planeringsmöten osv.
Jag hjälper till och guidar ju i Koboltgruvan här ibland. Samma sak var det ju där. Någon fjant blir nedtecknad i historien medans andra gjorde upptäkterna och jobbet.
Bilden ovan är frÃ¥n en täningslokalen som vi hade pÃ¥ Södran. Jag till högre. Känner mig utanför som vanligt. Ett hÃ¥rt tränande band. Pyttsan, ett under om man överhuvudtaget fick nÃ¥gon att komma och “träna” en gÃ¥ng i veckan. Eller att den här konstillationen var Atmosphere In Rock. Pyttsan, den sÃ¥g ut pÃ¥ mÃ¥nga andra sätt under Ã¥ren. Tommy Lindberg var Bassisten (med stort B) under större delen av bandets existens. Man kan skapa den historia eller värld man vill fast det är inte speciellt hedrande.