Hon var den nyutsprungna blomman,
han mannen med skjutvapnet.
Om hon lapade sol
såg han in i det mörkaste mörkret.
Om hon spred glädje
spred han bara den svarta mörka sorgen.
Om hon lyste upp tillvaron
förmörkade han den till skymning mot sin vilja.
Om hon stängde sina kronblad för natten
tvingade han dom öppna igen med våldet.
Om hon älskade och strålade
så sög han in allt som ett av universums
svartaste hål.
Om hon smekte
så slog han.
Om hon levde
så dog han.
Om hon grodde
förmultnade han.
Och se där –
se det goda växa upp
ur det förmultnade igen.
Livets seger som alltid till slut.