Lövsångaren och Bofinken tävlar om vem som sjunger vackrast utanför mitt fönster nu på morgonen. Jag har vaknat efter fem timmar sömn igen. Pigg och sugen. Egentligen borde jag ligga där en stund och lyssna. Lill-katten vill definitivt gärna ligga kvar en stund till. Nära. Hon är som mitt latare jag den där lite slöa, lena, sköna, varma katten. Försöker locka mig att sova längre. Men jag är på hugget som sagt. Har varit det några dagar. Ovant och härligt. Måste passa på liksom.
Men jag ligger ändå kvar och lyssnar en stund. Tills gässen flyger över och låter som gäss gör. Kandadagäss har vi mycket av i Sverige nu för tiden. Förr inga. Dom hör inte hemma här egentligen. Någon tog hit dem. Nu tränger undan andra med sin Nord Amerikanska bufflighet. Men det förändras också där ute och även om de inte låter så vackert så kan jag inte låta bli att gilla dom lite också. Men det är klart Lövsångaren och Bofinken och Tranan långt där borta vinner sångmässigt. Hackspetten kanske inte men vi är kompisar året runt å andra sidan och då får man låta som hackspettar gör.
Nu skall jag ta emot den här dagen som ser ut att bli fin. Har ätit min lunch ute under några dagar. Kan inte låta blir att tycka att det är den ultimata lyxen. Vind i håret, sol som värmer och bara sitta där och smaska i sig lite mat. Men jag är sugen som sagt så det där riktiga lugnet infinner sig inte. Men skönt och lyxigt är det i alla fall. Dagar som man kommer minnas som dom bästa.