Jag sätter upp ännu ett sånt där myndighetsavslag där på väggen. Almi den här gången. Det har blivit många vid det här laget. Alla dom där nejen, men jag har inte sparat allt det negativa. Bara det positiva. Men jag borde gjort det såklart. Haft högarna kvar från Almi, Nutek, Vinnova och alla dom andra. I alla fall den första (1986) motiveringen för avslag.
“Datorer tror vi inte på, men kommunen (Ljusdal, min anmärkning) har en köpt en fax och det är framtiden”.
Jag var nyinflyttade här då och betydligt coolare och definitivt inte gubbe ens ännu. Sökte kapital till vårt teknologiska företag där skog och träd var grejen. Jag minns orden ordagrant. Besvikelsen över att inte bli förstådd under hemresan. Persondatorn skulle ju bli stor. Eller var det ju redan. Jag hade köpt en av dom första och varit med sedan det fanns något att köpa eller bygga. Men det är klart man kunde inteckna huset och skaffa kapital på det sättet den gången. Det behövdes inte mycket och efter några år var vi postens största kund i Hälsingland.
Eller nog skulle man vilja ha löntagarfondschefen dokumenterad med sina fina lokaler i centrala Stockholm som hämtade in sin sjuttonårige son att bedöma om min programvara var något att satsa på. Eller Vinnova som inte bedömer ansökan för att specifikationen är för stor. Hade man sagt samma sak om någon när det begav sig kom med TCP/IP. Sannolikt.
Men som sagt det har blivit många fler nej sedan dess. Eller om sanningen skall fram så har de avtagit sedan 90-talet. Jag har slutat skicka in. För varför sitta i dagar och fylla i ansökningar och oändliga formulär när det aldrig ger resultat. Man kan använda tiden bättre. Men nu det senaste året har jag naturligtvis varit mer desperat. Har inte velat vara arbetslös. Speciellt inte eftersom jag har en bra innovation att vila mig emot som jag dessutom satsat snart tretton år på. Jag vet liksom med persondatorer, grafiska gränssnitt, mobiltelefoner, internet att också m2m/iot är ett stort och växande område. Kanske det största hittills. Men kommentarerna liknar den om datorernas framtid. Eller internets framtid eller dom som sa att hårdvaruabstraktioner inte skull vara möjliga innan windows. Dom pratar på samma sätt om IoT/m2m grejer idag. Men vi måste tydligen vänta tills några Amerikanska killar (för sorgligt nog brukar det vara bara killar) pissar in området innan vi följer med. Jag kan inte annat än tycka det är tragiskt.
Karins farmor såg tomtar i blåbärsriset. Vilka demoner farfar såg vet han bara själv. Gammelmormor var klok gumma. Morsan som hon var. Så jag må vara förlåten jag med…