Det finns fortfarande dagar när man sover som en tonåring. Länge. Hårt. Borta från allt ont i världen. Dagar efter de där urgoda grillmiddagarna inmudigade i det vackraste av sommarväder och nedsköljd med det urgodaste av vita viner. Inte för mycket, bara lagom. Jag är glad för de där morgnarna. Barnsligt glad som den outvecklade barnslige man (nja kanske till och med det är att ta i mitt fall) jag är. Seeeeeeeen frukost. Lite spartansk, men helt godkänd efter en middag som igår.
Man fortsätter på låga växlar. Väntar in ettslaget. Sommar i P1. Godis för oss som gillar att lyssna och ta in. Idag sätter vi oss i skuggan under körsbärsträdet frun och jag. Var och en i varsin solstol. Stereofoniskt i med öronsnäckorna i öronen, ner med stolen i liggläge, njutandes av sol strålandes genom körsbärsblad som darrade lätta i den ljummaste av vindar, på samma gång skuggande och transparenta för oss de solstolsplacerade. Och där, i allt det här får man äran att lyssna på en stor berättare. Mikael Niemi leder oss runt i sina levande och bildframkallande berättelser. En och en halv timme går snabbt som om de nittio minuterna aldrig funnits. Det bästa sommarprogrammet hittills IMHO. Men egentligen, varför rangordna. Nästan alla av dem ger mig något. Tillför en del som blir en del av mitt liv och lever vidare där.
Men solstolar är inget för mig. Nittio minuter är nog ett rekord som vaken. Jag behöver röra mig, göra saker. Det finns ingen lösning på det. Vidare måste jag i en ständig jakt mot något som jag definitivt inte känner. Kanske är det tankarna som jag inte vill tänka som jag flyr ifrån. Kanske är det bara lättjan. Jag vet inte och har aldrig vågat stanna för länge i det där för att ta reda på det. Höjdrädd också numera. Nu när man är gammal och det inte spelar någon roll kommer alla rädslor. Som ung var man ju inte rädd. Men med egna tankar är det en annan sak. Dom kan skrämma mer än spöken och våldsamma män tillsammans. Men ett första steg är väl att erkänna det för sig själv. Man får vara glad för det lilla ibland.
Så jag städar lite i källaren. Skulle ha snickrat ihop två bockar men virket har fel dimension. Får ta det sedan när jag tagit mig till brädgården och inhandlat nytt. Behöver dom till brons pelare som nu stått vid sidan om allt för många år. Det kan ta tid för mig. Men städningen behöver också göras. Vinterns dagliga pelletsbärande dammar ner och fyller varje skrymsle med träspån. Men ut med det nu. Befria också källaren från vinterns rester. Imorgon Gävle och flödeskoll. Blir nog också en upplevelse det är jag helt säker på. Överlever jag den så hörs vi väl framöver vad det lider.