Jag gör inte mycket idag. Jo jag äter frukost, dricker mitt te sakta i den gröna IKEA soffan, ger mig av ner till macken och köper bensin till gräsklipparen, glömmer bensindunken den första vändan, bakgrundsprocesser tar plats där de snurrar, men man får inte ge tappt, klipper de två timmarna som går åt till det. Men sen inte mycket mer. Hämtar en tallrik kall Bollnäsfil. En frömacka som blir två innan jag vänder ut igen. Tar med det ut på gräsunderfötterna sugna trampdynor – som inte sett strumpor i sommaren – allt på en bricka tillsammans med dagens enda kopp kaffe. Sitter där med fru Hedman och känner mig nöjd med tillvaron. Fil ute en varm sommardag är inget man kan sätta stjärnor på. Det behövs svarta hål minst för det. Kaffe ute i det fria kommer inte långt efter. Jag njuter det varje dag nu i sommaren , som en bortskämd miljardär.
Lite glass, punchrussin, finns det i frysen. Men först kaffe, skarvsladd, transistorradio på det vita utebordet med den blommiga vaxduken och klockan ett till halvtre livsnjutningen sommar i P1. Han som föddes nere hos Pavaroti och hörde honom öva då när det begav sig hoppar glad runt på gräsmattan. Tyst nu. Ickesjungandes. Gräsklippningen ger honom lättfångad mat. Han lyssnar lite på musiken på radion och på Strömstedt prat men det är inget för koltrastar. Han koncentrerar sig istället på det läckra han kan hitta. Jag tackar. Tackar för den skönaste sången som någonsin hörts här på berget. Också den svårslagen i den andra världen.
En Baden Baden stol som inte heter det – någon äger väl namnet – men ändå är det håller i mig genom hela programmet. Den går att sänka och jag sänker den steg för steg. Löv på körsbärsträd och moln kan jag titta på. Det lugnar. Sommar i P1 förresten har ett riktigt kanonår i år. Det har sällan varit en bättre årgång. Missade i och för sig det mesta förra året, sorgens sommar. Men det är många bra “prat” i år, så också idag. Efter min smak då såklart. jag som är en enkel okomplicerad man som bara lyssnar med en vilja att åtminstone försöka lära känna människan. Andra kan tycka annat jag har inga sanningarna och absoluta värden att komma med och är inte ledsen för det.
Men sommarprogram tar slut. Löv på körsbärsträd och moln i tilltagande har sin tid som skådebröd. Men det är fortfarande skönt ute fast man hotat med regn. Nesser’s sista Barbarotti, Styckerskan från lilla Burma, tar mig igenom resten av eftermiddagen. Sovandes också en god stund där i nedfälld Baden Baden stol det skall villigt erkännas. Men också det en sommarlyx. Boken tar i alla fall slut som dom gör. Att läsa Nesser är som att lägga en varm smörkniv i en smörbytta. Läsandet möter inget motstånd. Alla hans böcker är sådana. Så man velat kunna skriva.
Whiskyn, den billiga, har skämts klart i hyllan och blivit den del av mitt inre system redan igår. Flaskan blir nytt glas i glasåtervinningssystemet vad det lider. Korken ett armeringsjärn i ett höghus i Moskva. Det få bli ett stor glas kall somrig apelsinsaft idag istället. Inte dumt det heller slöa sommardagar som den här på en kulle vid ett gult stort hus i Los där världens tidsmaskineri faktiskt stått helt stilla under en hel dag för en O-cool gubbe i Los.