Han Ljungström från Ljusdal ringer. Ni vet han som jagar huggormarns inomhus och styr bussen så förträffligt. Tänkte väl det, ni visste vem det var. Hade hört talas om honom mer än en gång. Han spelar i Kårböle på lördag. En av få chanser att höra honom live numera. han som med sina vänner (om det nu var han som var han) syntes överallt förr. Ungefär som Brode’n och Engman idag. Jodå han kan avnjutas på Spotify också http://open.spotify.com/artist/0vxCTDxolIF2USV7vLPHPh Men live är såklart alltid bäst.
Jag brukar faktiskt svara när han ringer för han brukar vara typ den ende som frågar om jag vill göra ett gästframträdande. Både han och jag vet att jag svarar nej (och det är väl därför han vågar fråga) men att få tacka nej ger liksom en gokänsla en liten stund där i stormagen även om den snabbt förbyts i besvikelse över sig själv för att man inte vågar rymma från trygghetszonernas ickepekorala fängelse. Men far dit och lyssna ni. Skall se om jag kan maka iväg mig själv också och en dag kommer jag att svara ja.
Men först är det Valla Open på onsdag. Lugn jag skall inte gästframträda där heller med risk att förstöra den gemytliga stämningen, men lyssna lite på de lokala talangerna det skall jag bestämt. Om det inte regnar. Då får det vara. Lite bekväm får man allt vara när man är en o-cool gubbe i Lo[o]s. Veckan efter, onsdag också, är det Playwood i Edsbyn och Orsayra med kamrater på samma kväll. Har inte bestämt mig för varken det ena eller det andra ännu. Men skulle vilja höra Ivarsson och Bäckman och Persson men då måste jag gå av på mitten på något vis eftersom dom inte lirar på samma ställe dom listiga typerna.
April gav två hundra spänn på Spotify. Med 0.0065 öre per låt så kan ni ju räkna ut själv hur mycket jag spelas (ja några sålda låtar/album finns med i siffrorna också). Sen finns det ju trettio andra kanaler och undertecknad spelas väl lite där också i ungefär samma utsträckning. På något sätt är det genom de där låtarna, och att folk faktiskt lyssnar (i alla fall lite), som jag över huvud taget existerar som människa idag. Fast egentligen är ju den där spelande personen någon helt annan del av mig än den jag egentligen är också såklart. Komplicerat det där jag skall förklara utförligare någon gång.
Herr Ljungström sätter igång något annat med sitt samtal. Egentligen har det väl puttrat på där hela sommaren men till studion har jag inte kommit. Nu börjar de där låtarna rulla runt i huvudet igen och jag både somnar och vaknar med en ny låt. Det är ju något sorgligt med de där låtarna som envisas med att dyka upp i just mitt huvud. Tänk om de valt att komma ut igenom någon annans istället. I Charlie Granberg’s eller Per Gessle’s t.ex. Då hade de kanske haft en framtid. Men nu kommer dom stackrarna till mig alltså. Till vilken nytta då kan vän av ordningen tycka. De har liksom kört fel borde ha skaffat GPS. Det är synd om låtar ibland också alltså. Hur som helst lovar jag mig själv att sätta mig ner där framför mixerbordet endera dan igen och om nu inte skapa stor musik och ett storsäljande nytt album så i alla fall gör min alldeles egen musik. Den som inte kompromissar. Kan passa på att tacka er som lyssna och köper också. Vad vore man utan er!? Lort?
I ett sommarprogram berättades om hur både Evert Taub och Lasse Forsell hankade sig fram genom livet genom att skriva små grejer som tidningarna nådigt tog in och vars honorar gav dem en chans att överleva. På dem går det naturligtvis tusentals andra som hade talangen att skriva och att skapa men som inte lyckades överleva och under dem kom alla de andra som liksom mig och andra klåpare inte kände de rätta personerna, inte hade den rätta tajmingen eller helt enkelt saknade talangen. Man måste liksom älska det man gör så in i helvete för att orka göra det. Det gäller sådana som mig och det gäller de stora ikonerna. Det får man leva med.