Hemma från PlayWood 2013, Gratisfestivalen mitt i Edsbyn? kära frun och jag. Follan (Lars Follstedt?) är naturligtvis den man träffar först som sig bör. Alltid ett kärt återseende av en spelkamrat och världstrummis man borde träffa oftare. Ingen kan slå på trumman som han, och man kan aldrig träffa hedersmannen för ofta.
Men känner mig lite olustig som vanligt när vi kommer ner till Edsbyn. Det är det här med att andra brukar känna igen mig men inte jag dem som spökar. Ja ni fattar känslan. Det är ett jävligt dåligt ansiktsminne hos mig som är problemet. Har det dessutom gått trettio år eller mer sedan man sist sågs så borde man egentligen vara förlåten. Att stå där och prata med någon som känner igen mig väl men som jag inte har en aning om vem det är, är påfrestande. Speciellt om man inte lyckas få ur sig det förlösande “jag känner inte igen dig” under de inledande sekunderna. De där orden är inte heller enkla att haspla ur sig heller liksom. Lite förolämpande känns det allt. Här har någon ansträngt sig och memorera min person men jag har inte orkat göra detsamma för min okände vän. Dessutom kan man liksom inte haspla ur sig dem om de där inledande sekunderna förflutit. Efter att de gått får man liksom stå sitt kast. Pinsamt helt enkelt.
Och visst träffar jag lite folk @Björn Ingesson såklart som tar emot och välkomnar i egen hög person. Finns inte snällare och mer driven person. Går inte att inte tycka om. Maria G Nilsson? som jag borde ha hejat på IRL för länge sedan, men nu är jag ändå en sådan en som inte vill störa dem som har viktigare saker än jag har för sig så här i livet så det blir hon som får presenterar sig, vilket glädjer mig att hon gör. Lundellfan, yrväder och duktig och kompetent fotograf kanske hon kan sammanfattas som, fast möjligen i en annan ordning. Men att det finns mer än så i det där huvudet vet ju alla som känner henne mer än vad jag gör. Kul tyckte o-cool gubbe det var i alla fall och rätt vad det är kan det nog bli i alla fall ett slut också Maria, bara för dig. Ja sedan var ju Elisabeth och Peppe och en massa andra trevliga människor där också. Alla lika roliga att träffa. Men den gode Jörgen Persson? missade jag.
In alles en hisklig hög som satt där i gräset i Öjeparken och lyssnade på musik faktiskt. Vädret är fint och det blir förbaskat trevligt liksom. Ser ibland att någon mormor/farmor eller morfar/farfar verkar känna igen mig. Det tar en stund för mig att inse att de där gråhåriga gamlingarna är i min ålder. En del är sannolikt forna kamrater. Men jag känner såklart inte igen någon av dem så jag tittar blygt bort för att slippa pinsamma situationer beskrivna ovan.
Ja musiken då. Mikael Ivarsson levererar såklart. Tror hans kommande skiva kommer att bli en klassiker. Den ser vi fram emot. Helen Åhström var en stor överraskning. När hon sjunger på Svenska blir det världsklass på låtarna. Känns sant och upplevt. Annars blir det svårt att ge en rättvis bedömning åt artisterna. Det blir liksom akustiskt, akustiskt, akustiskt och det skulle behövas en distad gitarr då och då som fungerar som en öronpinne och gör rent för att göra rättvisa till allt det där akustiska. Bra artister får lida för det här upplägget. Man orkar liksom inte ta in mer efter en stund.
Om Mikael Ivarsson? var den huvudsakliga anledning att åka ner och lyssna från början så blev också poeten det när han väl voltade in i programmet. Jag måste helt enkelt gå fram till Magnus Limpan Lind l och hälsa som en annan Lo[o]sbo IRL också, där bakom scenen. Jag som har svårt för sådant alltså. Men gör ett undantag. Han är liksom det “sympatiska” personifierad den här mannen och man kan liksom inte låta bli att gilla den där valrossmustaschprydde 08-an. En sån där som har ett gott ord över för oss här nere bland småfolket också fast han verkligen inte behöver det. Ikväll bevisar han att han inte behöver packet utan står bra på egna ben. Det avskalade programmet med låtar med hjärta går liksom rakt in i en. Förväntar mig iof inget annat än just den nivån av Poeten (observera versalen där) och känner att den här 08-an och min egen dragspelare här på berget tillsamman i min studion med bandet rullande skulle kunna bli kanon. Kanske för bra till och med. Man vill liksom höra mer av det där. Mycket mer. Gärna i en lokal med bra ljud. Så man får väl hoppas att han tar sin Plyfa låda med sig och ger sig ut på vägarna i vinter han Magnus Limpan Lind?. Det förtjänar Sverige och han kan gärna börja i Hälsingland.
Vi har ett enormt musikliv och enormt duktiga musiker här i landskapet. Delvis boende Hälsingar då 08-or och Amerikaner medräknade. Tänk om vi kunde sudda ut gränserna lite mer mellan varandra. Så att Järvsö och Edsbyn och Färila och Bollnäs och Söderhamn och Nordanstig kunde samverka. Vi skulle helt enkelt vara oslagbara. Det är nog min dröm att det blev så en dag.
Och Björn Ingesson?. Blir det något av den där julgrejen så vill jag fan vara med med en låt fast å andra sidan han jag nog ångra den där julönskan redan…