Om en inte allt för lång stund så skall jag lämna låtsaskontoret och göra helg. Fick en sån här idag igen
Hej,
Tack för din ansökan till tjänsten som kundtjänstmedarbetare till Ljusdal Energi. Vi vill tacka för visat intresse men måste tyvärr meddela att tjänsten blivit tillsatt med annan sökande. På grund av vissa omständigheter drog dessvärre rekryteringsprocessen ut på tiden och vi vill be om ursäkt för detta något försenade meddelande.
…
Den sista. Det blir inga fler nu därför att jag inte tänker söka fler. Om några veckor är vi live igen. Spännande må ni tro, för egentligen vet jag inget alls om hösten just i det här ögonblicket. Ett helt oskrivet blad är den.
MEN…
det ordnar sig. Det gör det. Man skall inte vara så rädd av sig, för kastar man sig ut för stupet så måste man liksom försöka ta tag i någon buske eller landa på ett klipprång om man vill leva vidare. Man måste om man vill leva och de flesta av oss vill ju ändå alltid det. Och i den situationen har man liksom ett jäkligt bra incitament att verkligen göra något. Det bästa skulle jag nog vilja påstå.
Att sitta kvar där och inte göra något är väl bara som att välja en annan död. En långsam och plågande. Ändå väljer så många den vägen. En där man kan sitta i orubbat bo och skylla på olika ansvarsfrågor och annat som hindrar en från att göra det där man verkligen vill. I själva verket är det bara så att man sakta men obevekligen dör inombords om man vandrar för länge i samma spår på en väg som man egentligen inte vill gå. Man när byta spår. Ingen kommer ändå någonsin tacka en senare i livet för att man gjorde den där uppoffringen, inga statyer resas eller hjälteutnämningar utdelas. För det är bara inför sig själv man är ansvarig i alla fall i slutänden. Men rannsakar man sig själv och det är just det som en hjärta säger att man skall göra så är ju det också helt OK såklart. Men bara om det är det, att det är ens egen vilja, inte någon annans.
Men som vanligt jag säger eller lägger mig inte i hur andra lever sina liv. Vi har olika vägar och lösningar allihop. För många brukar nämligen förklara för mig hur jag skall leva mitt och lösa mina problem fast än dom egentligen inte vet ett dyft om mina livsbetingelser eller viljor. Ingen av oss vet egentligen hur det är att vandra i någon annans dojor. Alla har sitt, tar sina beslut och förtjänar respekt för dem.
Man kan bli olycklig om man får ett brev som det ovan. Men just det här är ett jobb jag sökt som ligger så långt under vad jag kan, kryper jag alltså lite i smutsen för. Då blir det skönt att inte få det heller eller också är det tvärt om att till och med när man ligger där i smutsen och söker de där jobben som man är helt klart överkvalificerad för och inte får dem heller så är man till slut då verkligt tillintetgjord. Men jag bryr mig inte. Tror jag. Inte om de +400-500 andra som inte tyckt att jag varit något att ha under det här året heller. Jag vet fortfarande vad jag kan och höjer ett fuck you finger mot det här hela gänget. Ni vet inte vad ni gick miste om losers. 😉
Men nu kväller. Jag sover väl på soffan om en stund kan tänkas. Fredagssnarkandes därför att man som vanligt inte hittar en film värd att se på alla, femtio eller vad det är. filmkanaler. Men jag förtjänar det där insomnandet och drömmandet i soffan. Det kan ni ge er fan på att jag gör.