Eva Dahlgren i Freluga. Det är bra. Det är egentligen Freluga vi vill känna in eftersom vi såg Eva Dahlgren i Östersund också i November, men det är en bättre show här I Freluga, bättre ljud och bättre närvaro. Det lilla formatet passar Eva bättre. Jag står lite avigt till på sidan, men ljudet fungerar där också och javisst man skall se och höra konserter från en position långt fram. Det blir liksom en annan sak då.
När vi skall hem så har vi punktering. Livet vill gärna jävlas lite men så lätt slås vi inte ner längre. En baggis även utan domkraft i bilen. En vegetarisk pizza i Edsbyn fyller på och vi bestämmer oss för att svänga in och kolla efter bäver på vägen hem. Och visst, vi ser tre stycken. Nyfikna rackare som till och med simmar emot oss när vi går ut ur bilen. Men det är sent så det mörknar fort. Får bli en till tur dit när vi har lite mer tid och kan komma dit lite tidigare på kvällen. Fascinerade djur som jag är glad att vi återigen har här i Hälsingland. När jag växte upp hörde man bara talas om dem av de äldre och såg ibland lämningar efter dem. Nu finns de överallt igen. Gillar.
Mörkt såklart sen när vi for genom de riktigt djupa skogarna här. Man hoppas på björn och älg och är beredd på båda och resultatet blir en älgko. Har respekt för älg när jag sitter i en bil och ännu mer så efter att jag totalkraschade en nästan ny bil in i en för några år sedan. Men tycker de är magiska. En älgs mjuka rörelser är som den vackraste dans. Att ett så stort djur kan röras sig så graciöst är underbart.
Sen ser vi såklart mer än ett troll där efter den ödsliga vägen. Några stora och några små sysselsatta med allehanda ofog, men eftersom mina läsare här på bloggen inte klarar av sådant så skall jag inte orda mer om det. Ni får helt enkelt själva ta er ut en sen kväll i en av skogarna här och ta in det ni ser med öppna sinnen och ni kommer att få se troll så ni storknar.
Innan vi åker ut ur den vildaste delen av skogen håller vi nästan på att åka in i ett fyrspann som drar en svart likvagn med svarta draperier i vagnens glasrutor som nästan döljer kistan. Alla hästar är i galopp och mannen som kör ekipaget låter piskan vina i luften över de fyra svarta hästarna som var och en har en svart plym på sitt huvud. Mannen har en hög hatt på sitt huvud, en lång näsa och en svart lång rock, hinner jag se innan de alla far förbi oss med en sladd i gruset och försvinner i kurvan bakom oss in i de djupare delen av skogen efter skogsvägen. Sånt som händer i Lo[o]s skogar lite då och då, men vi tittar på varandra och ruskar lite på huvudena över somligas trafikfarlighet, och far vidare hemåt för lite sömn som skall förbereda för en vecka som ingen vet någonting alls om.