Visa dagar blir liksom inget att ha. Inte ens låtsasjobbet blir det något av och man får helt enkelt vara glad att det bara är ett låtsasjobb som inte betyder något för en endaste en annan eller Sverige eller Världen. Någon samhällsinsats är det alltså inte frågan om. Idag ville det liksom inte ens regna, vattnet bara hängde där på himlen och hotade liksom med Söderhamnsflöden utan att något hände.
Det har och är en sådan dag när ingenting eller ingen vill något här på kullen. Katterna stannade i sängen respektive soffan. Dom som brukar släpa in minst två, tre näbbmöss per dag detta näbbmusår. Men inget idag alltså. Inte ens skatorna som smaskar körsbär såg man något av. Tidningen låg i alla fall i lådan i morse och blev faktiskt läst, men den dragspelande grannen sov, och när posten kom på eftermiddagen var det mest skräp. Ja Thomann katalogen låg där bland skräpet, och den hade väl ett visst värde, den innehåller ju rätt mycket musikporr, men nu är jag inte en sådan där som går igång på det där med att ha mest grejer, det är det där skapandet som jag tycker är skoj. Men en sådan här dag är det naturligtvis ingen större ide’ att sätta sig i studion. Det blir liksom inget gjort ens där, och det är ju särskilt synd eftersom höstens album borde börja tillverkas snart. Varför man nu skall göra det. Men det är ju tradition nu såklart, så man gör det för den sakens skull och för att jävlas med snorkfröknarna. Sen ger det ju en hiskelig massa stålar också, och det är ju ett plus.
Tror tamefan jag går och lägger mig, ställer mitt hopp till morgondagen, och riktar en välriktad bajskorv mot den här dagen i mitt liv, den som enda förtjänst i alla fall lät mitt hjärta ticka vidare, vad det nu kan sägas ha för värde efter införandet av hjärndödsbegreppet.