Telefonjäveln ringer. Jag hatar telefonjävlar och rösterna i dom när jag låtsasjobbar det vet väl varenda förbannande pratkvarn och telefonsäljare vid det här laget. Så jag svarar lite bryskt
“Hallå, vad i helvete är det om?”
och får till svar
“Det är döden, jag kan inte vara på plats personligen precis nu, men det är dags.”
sagt med den allvarligaste rösten jag hört på länge och med katedralreverbet påslaget så det riktigt rungar där över linjen.
Och det där har man ju varit med om förut. Det har varit både älgar i vägen, blodförgiftning, yrsel och hjärtan som tickat konstigt, så man lägger bara på, skiter i det där och hoppas på det bästa också för den här dagen och när det ringer igen låter man röstbrevlådan ta samtalet. Man får väl lyssna av när man har tid.