Kära älskade,
redan när jag passerade Alingsås gjorde det så in i helvete ont i hjärtat för att jag saknade dig så mycket. Jag åkte faktiskt av och tänkte vända vid en mack bara för att få känna din kind mot min en sista gång igen innan… ja du vet. Fan vad jag älskar dig och hela ditt väsen. Jag är ingenting utan dig. Hur skall jag överleva timmar utan att få känna din kropps doft och få krama dig och hålla om dig länge, länge, länge. Din lilla näsa som jag tycker om så mycket. Ögonbrynen med de små små stråna som du låter fara upp mot himlen i en skarp både när du inte håller med om det jag säger. Hudens lena, mjuka textur som mina händer aldrig vill sluta smeka när de en gång hittat dit. Jag älskar dig. Har jag sagt det? Ja miljoner gånger såklart. Utskriket mitt i natten på Södermalm. Viskande ensamma i nattens sköna omfamning, bubblandes djupt nere i havet. Nyss sagt med gråten i halsen innan jag åkte. J A G Ä L S K A R D I G! Hörs det till Göteborg ända härifrån Alingsås nu när jag skriker det högt här i bilen? Nej jag tror inte det. Det bara ekar runt i en bil på väg mot Stockholm. Stannar där. Inte ens medtrafikanterna hör.
Jag skulle ju kunna ringa såklart men jag vet hur du hatar dom där meningslösa samtalen när du är jäktad och har bråttom. Annars går det ju bra såklart. Det är ju oftast du som ringer de där nojsiga samtalen. Hur många timmar har vi inte suttit långt ifrån varandra i våra telefoner och bara ätit och sugit i oss av varandras röster. Tankat kärlek över radiosignalslänkar som ömsom varit digitala, ettor och nollor, men också, mest, varit riktig genuin analog värme och kärlek mellan två människor på varsin ände av den där länken. Har jag sagt att jag älskar dig!?
Jag vill krypa upp bakom dig och lägga armarna om dig när du står där och skär lök så att tårarna strömmar. Kyssa dig på halsen och hålla om dig och lökgråta tillsammans med dig. Känna din kropp mot min och känna hungern som min kropp känner när den vill ha dig ännu närmare. Men fortsätta laga mat där i köket tillsammans med dig. Bli matade av dig med små smakprov, mata tillbaks med andra. Kyssa dig. Kyssa dig så att köttfärsåsen bränner fast och spagettin kokar över. Jag älskar dig! Kyssa dig när vi sitter på varsin sida om bordet och äter. Alldeles för lång ifrån varandra men jag kan se in i dina ögon som du ser in i mina och där är vi nära. Kyssa dig när vi dukar av. Kyssa dig när du startar diskmaskinen. Sätta mig i soffan med dig och en kopp kaffe och äntligen ha dig nära igen så att jag kan hålla om dig, krama dig, smaka på dig till kaffet blir kallt och du lyfter din hals och blottar dig för mig och för kärleken. Ja, jag älskar dig.
Den där munnen. Som kan snörpa ihop och bli till ett smalt, smalt streck för att du är förbannad för någon småsak. Som kan le så där vackert så att det liksom far en ström genom min kropp för att just jag är mottagare av det där leendet. Den jag kan följa konturerna av med mjuka fingrar. Fingrar som du nafsar på med tänder och smakar på men en varm tunga. Munnen jag kysser försiktigt. Låter mina läppar närma sig så att de bara nästan når, kittlar och sen närmare. Smakar på hela dig, blandar mig med dig, två munnar som äter av varandra och aldrig kan få nog för att de älskar varandra för mycket. För att deras ägare vill ha varandra, för att hela världen en gång konstruerades för att just dess två skulle få älska varandra. Du och jag kära, älskade.
Det kan inte hjälpas att jag vet att du kommer efter imorgon med flyg. Men hur skall jag överleva att ha dig så långt borta ifrån mig en hel natt och en halv dag. Att åka bort från dig istället för till kan inte bli mer fel. Jag älskar dig vännen. Har jag sagt det. Oj vad jag längtar till imorgon när jag får hålla om dig igen där ute vid Bromma. Efter det får du aldrig lämna mig igen min älskling.