Det otäcka med det politiskt engagerade jag känner är att jag inte vet vad de tycker och tänker om saker. Har ingen aning liksom. Det skrämmer mig från vetet faktiskt. Jag har hellre människor omkring mig som tycker precis tvärt om mot vad jag tycker än människor som jag inte vet vad de innerst inne tycker och tänker. För visst tycker de saker. Men alltid politiskt korrekt och de framför alltid åsikter som följer partilinjen till punkt och pricka. De beter sig precis som trollkarlar som försöker lura en och jag blir livrädd för de här människorna som inte tycks ha en enda egen tro, eller en enda egen åsikt. Som är som maskinerna jag jobbar med när jag inte låtsasjobbar, som gör det de är förprogrammerade att göra, inget mer, skit in – skit ut, ja fungerar ju på bra saker också såklart.
Ja till stor del beror den här känslan naturligtvis på att jag är en dålig “kamrat”, en som inte kan inordna sig i leden eller gå i takt och som varje stund inte har den minsta säkerhet över att det jag tycker eller om de övertygelser jag har är det rätta eller om jag måste byta åsikt nästa timme om jag blir övertygad, överbevisas, underbart tillintetgjord av de gyllene argumenten.
Men visst vore det roligare om alla tyckte det dom tyckte och sa det dom tyckte så alla tyckte till om det dom tycker.