För en liten stund sedan störtade ett Cessna här utanför på berget. Det blev en jävla smäll så att hela berget skakade och efterföljande eldsvåda när flygfotogenet tog eld. Turligt nog så klarade sig piloten, en ung tjugofemårig tjej, med bara mindre blessyrer och ett brutet ben. Hon hoppade helt otroligt modigt bara ut rakt ut innan planet slog ner och landade i grenarna i en av de stora granarna här utanför. Det brinner jävligt mycket uppe på berget nu och vi är rädda för att det skall sprida sig ner mot byn och fram till huset. Men brandkåren år påringd så det skall väl ordna sig.
Tyvärr pratar hon bara ryska så jag förstår inte vad hon säger men hon har fått lite kaffe och jag har spjälat hennes brutna ben i väntan på ambulans. Mun mot mun metoder och likande var ju inte att tänka på eftersom hon var vid medvetande och inte vet jag vad frun skulle tycka om det hela i så fall heller. Speciellt om inte behov förelåg.
Tjejen, som för övrigt är vacker som en James Bond brud, ni vet axellångt hår och tajt flygoverall som putar ock kurvar sig på de rätta ställena, har en svart attacheväska som hon vägrar att släppa. Jag har försökt att få henne att inse att jag inte är en sådan som snor svarta attacheväskor av James Bond brudar men det lugnar inte. Möjligen för att hon varken verkar förstå Svenska eller Engelska. Orolig för något annat än själva kraschen verkar hon i alla fall vara.
Nu kommer ambulansen. Jag skall gå ner och möta dem.
Helt otroligt. När jag visade ambulanspersonalen upp för trappen och till vardagsrummet så är hon inte kvar. Verkar som om hon hoppat ut genom fönstret. Va! Med brutet ben. Hur som helst är både hon och attacheväskan borta. Kanske kunde vara chocken säger ambulansmannen och kvinnan och de är nu ute och letar kvinnan. Jag skall också gå ut och leta strax, Fasiken vad det händer saker i Los[o]s idag. Nu hör jag brandkåren också. Hej så länge.