Tretton år, tonåring är hon/han/det VSCP & Friends från och med idag. Tretton manår. Ingen märkvärdig utvecklingstid för IBM/Google/Microsoft och andra. Det kan de klara av på en månad. Man bara sätter in rätt mängd människor. Däremot som ensam utvecklare är det svårare och en galet lång tid. 600 000 rader kod blir 130 rader per dag, varje dag året runt, under tretton år, julafton, semester och alla andra dagar inräknade. Lägg till installationsscript, firmware exempel, support, manualer och funderande till det. Det är mycket tid och energi i det här.
Allt bara för att bevisa en vision som jag hade under början av 80-talet. Att bygga små enheter som kan kommunicera med varandra utan server och som kan installeras, upptäckas och konfigureras på ett enkelt sätt och användas av vanliga människor. IoT eller M2M förkortas det moderiktigt idag, populärt har det blivit i världen, man talar till och med om hype, men inte här i skogen, där jag sitter såklart.
Hade jag vetat då den 28’e August 2000 att det skulle ta såhär lång tid att realisera den där visionen hade jag aldrig startat det här, ALDRIG! Men det finns och har funnits människor runt om i världen som varit ett enormt stöd och gjort det värt att fortsätta, människor på alla kontinenter som blivit nära vänner, men ännu fler har de varit som inte trott på projektet, såklart, så som det alltid är. Hur många avslag på projektstöd har jag mottagit genom åren? De går inte att räkna. Hur mycket pengar har jag inte själv stoppat in? Hur många sistaplatser i tävlingarna har projektet fått? Hur många affärsänglar har gått förbi min monter utan att ens titta på loggan?
En lång tid trodde jag verkligen att jag skulle få visa de där som säger nej, att “där ser ni, jag hade rätt”, men det är när man inser att lyckliga slut bara finns i filmer som man verkligen får ta i från fötterna. Man får kasta ut dem man har runt omkring sig som drar ner en och bara tar energi och sen vandra på själv mot ett mål som ingen annan än man själv så uppenbart tror på. Det är då det hjälper att vara galen. Det går inte annars.
Just nu sitter jag och jobbar med en release igen av VSCP & Friends. Antagligen blir inte heller det här den sista. I och med den här releasen kommer användarinterfacet. Jag har bett och bönat genom åren för att andra skall hjälpa mig med det (eftersom jag är dålig HTML5 och Javascript) men aldrig fått någon respons. Men nu är det på plats. Min vision är i hamn. Projektet har nått hela vägen efter tretton år. Inte klart. Det blir det aldrig. Men bitarna finns på plats och kan användas helt gratis och fritt av den som vill.
Är man tretton så blir man också lite tuffare. Tonåring med attityd liksom. Mer rock’n roll. Priserna och investeringskapitalet lär gå till andra också i fortsättningen. Som någon sa “det är ju skrattretande när det heter Very Simple Control Protocol när specifikationen är på hundratals sidor”. Men vart enda ord som finns i den där specifikationen är där för att det som byggs kring VSCP skall bli litet, vackert och enkelt för slutanvändaren att använda. Konstruktören får gott tugga i sig specifikationerna, det här är byggt för slutanvändarupplevelse. Jag är så innerligt trött på självgoda ingenjörers system som bara blir krångligare och krångligare och krångligare i all evighet. VSCP är ett sätt att göra saker mer användarvänliga och självkonfigurerande. De kan tala om för användaren hur de skall konfigureras och också hjälpa till med konfigureringen. De kan tala om att de finns. De kan presentera och styras på samma sätt för alla enheter. De innehåller till och med manualen för sig själva och telefonnummre/email/webadress för tillverkare/support och alla annan information man ibland behöver men inte hittar. Precis som det skall vara. Enkelt. Lätt att begripa sig på.
Så grattis VSCP & Friends på trettonårsdagen, hoppas världen ser din trettonåriga nyknoppande skönhet nu när du nästan blivit vuxen.
2013-08-28, Los, Sverige
Åke Hedman
Huvudutvecklare VSCP & Friends