Några tankar om det det skriks om idag.

Jag är avundsjuk på alla som har svaren klara för sig utan att ens behöva reflektera. Det har aldrig varit så enkelt för mig. Ett plus ett är två! Varför det? Jag har heller aldrig haft en sådan där dogmatisk övertygelse som gjort att jag bara otänkandes kunnat följa med och ofunderandes acceptera. Att en gång bestämt sig och sedan ha allt klart för sig i evinnerliga tider, amen. Men likförbaskat vore det skönt att ha det just så. Ha allt klart för sig bara och bara rulla på nerför backen och tycka samma som de andra som rullar på där bredvid en.

Ta JB konkursen här för leden. Man kan tycka vad man vill om riskkapitalister som tjänar pengar på vård, omsorg och skolor. Men så röstar man och majoriteten gillar tydligen det där. De finns där de där bolagen. Skall man nu tillåta bolag så måste de naturligtvis få plocka ut vinst. Annars är det inte bolag. Vinst krävs för att kunna investera och för att utveckla verksamhet. Koncernbidrag är ett medel för det också. Det ingår till och med i själva ide’n med privatägda bolag, liksom konkurs och lönegaranti. Verksamheten man bedriver har ett regelverk som efter vad jag förstår är tänkt att vara lika för alla aktörer. Det är det regelverket som är styrmedlet, inte bolag eller inte, vinst eller inte, det är liksom två separata frågor. Som jag ser det så borde de “enorma vinstuttag” som de privata aktörerna inom vård/omsorg/skola tar ut vara en gyllene chans för alternativen, de offentliga motsvarigheterna, att visa att de är så mycket bättre. Det de kanske också är ibland, i andra fall inte är. Jag har i alla fall upplevt bådadera, Inifrån, och tror jag vet vad jag pratar om.

Så stängningen av Lundsberg idag. Rätt förvisso, det verkar ha varit en underlig kultur av pennalism och konstig kamratuppfostran där. Uppriktigt så känns hela formen förlegad om du frågar mig. Men det är såklart inte svart och vitt och enkelt det här heller. Ja det är en privat skola. Det kostar 200 000 per år att ha sin unge där. Sådana som du (gissning) och jag (vet säkert) kommer aldrig ha råd att ha barn där. Men det finns folk som vill det och som har råd och som naturligtvis lika väl kan sätta ungarna på en liknande skola i Schweiz, England eller ett annat land och kanske är just det verkligen bättre också för Sverige om de gör det. Eller så är det inte det. Jag är i alla fall inte säker och knappast är det det för barnen som hamnar i en värld som antagligen är värre än vad den är på en skola i Värmland och kanske helt utan kontroll. Det är inte så solklart och enkelt som tabloiderna och enmeningsmänniskorna vill få det att framstå. I alla fall inte för mig. De rika kommer alltid att hitta på sätt att särskilja sig från oss som har mindre med pengar. Så avskaffa de rika? Det är också att göra det lätt för sig i teorin men jävligt svårt för sig i praktiken.

Själv gillar jag den Svenska modellen där vi försöker (läs gärna försökte) gå en mellanväg. I få andra länder hör man de som tjänar mycket pengar säga att de vill betala mer skatt om den går till skola vård och omsorg som man hör också höginkomsttagare säga i Sverige. Inte alla men många. De giriga finns här också. I ett av få länder har vi skapat ett samhälle som lyckats kompromissa mellan kapitalets krav och solidariteten. I färd med att nedmonteras idag det är sant men det kommer att ändra sig, det är jag helt säker på. Pendeln svänger alltid för långt och man hör fler och fler människor som är trötta på egoismens politik för var dag som går. Men som jag ser det får inte pendeln svänga över för mycket åt andra hållet heller. Jag tror inte på femårsplaner och ett samhälle som helt avskaffar morötter för folket. Förstå mig rätt. Jag skulle vilja tror på det morotslösa samhället, så fungerar jag i stor utsträckning själv. Men människorna är inte redo, jag är helt säker på det. Frågan är om de någonsin kommer att bli det. När morötterna försvinner blir bara herrarna några andra. Inte alltid bättre. Definitivt inte för dem som gillar morötter. Under tiden man använder för att fundera och nå det där perfekta så är den Svenska modellen en förbaskat bra lösning som fungerar och kan utveckla ett samhälle på bästa möjliga sätt (eller om du vill läs: näst bästa sätt). En demokratisk kompromiss värd att underhålla, utveckla och återta. Tycker jag då är det bästa att tillägga. Mina sanningar behöver inte vara din och det här är bara det jag kommit fram till för egen del här på min kulle i Lo[o]s +400 meter över havet.