Igår kallt som fan på låtsaskontoret men vägrar dra på värmen på riktigt. En gammal motorvärmare får rädda mig och prostatan under dagen och kvällen och jag vet att Fortum mangrant står och applåderar mina 2KW som puttrar igång där då och då. Det är nästan så att man får små tackbrev in i inboxen med elbolagen som gemensam avsändare när man slår på de där mellantidslösningarna. Men i helvete att det blir pelletsvärme förrän i Oktober. Helvete heller!
Bättre idag och väderprognosen säger också att det fortfarande finns hopp. Citronträdet som fortfarande står ute men med noggranna minustemperaturvarningsindikatorer påslagna passar på att blomma och det måste man ju bara konstatera att det gör det helt rätt i innan det plockas in. Flugorna surrar alltså runt bland blommorna idag och berusar sig på citrusnektar. Det finns sämre. Gillar, eftersom det betyder att fru och jag inte behöver plocka fram penseln och vara en slags artificiell och säkert från citronträdets synvinkel kinky citronträdsbefruktare. Nu har naturen sin gång och flugorna på den här kullen i Lo[o]s blir mer bortskämda än vad flugor är vad de blir på andra kullar i landskapet. Många knoppar kvar att hoppas på dessutom både för flugor och oss som vill ha “citronbarn” som hjälper en att sväva iväg till platser – i fantasin då – där solen värmer vintern lång när man själv sitter där med en brasa som enda värme som når hela vägen in i hjärtat och vindarna yr snö över hus, bil och kulle. Apropå det förresten. Norwegian. 1600 pix till San Francisco from Maj. Onda knän och ben blir det men för helvete vilken stad det är och vilken kustväg ettan är. Man måste nog…
Höstpromenader är annars underskattat som nöje. Vi brukar åka ut en bit utanför och gå på lite olika ställen varje dag. Får fart på blodet också hos o-coola gubbar i Lo[o]s och man hänger med i lite av det som sker ute i naturen just nu. Javisst det är älgjakt nu här så man skall väl passa sig. Men de tider vi går så skall det väl vara lugnt. Åkte på en riktig utskällning för en massa år sedan när jag tydligen stod och plockade bär med älgskyttar runt omkring mig. Svårt att gissa sig till om man inte vet det. Men bättre att få skäll än att bli skjuten får man konstatera såhär i efterhand och speciellt då eftersom det strax före stod en älg några meter ifrån mig. Antar att jag räddade den och att en del av ilskan berodde på just det skott som skulle sitta i just den älgtjurens kropp inte avlossades. Men att skjuta efter vägar!? Ja ja.
Annars händer det inte så mycket. Skriver musik till nästa platta. Två låtar kvar. Möjligen tre. Sen skall jag dra ihop lite folk den här gången för inspelningar. Jag vet ju hur jag vill att det skall låta men spelar alldeles för lite själv för att kunna åstadkomma det med eget spel och då får man fuska lite genom att låna in lite andra musiker. Första gången för mig, vi får se om det blir en ovana. Independent är det i alla fall på riktigt och jag tycker tamefan att all skivbolagsrövslickare som också kallar sig independent är en medioker och tröttande samling. Det är ju just i den fria världen det händer idag. Både när det gäller egenutgiven musik och egenutgiven litteratur och konst för övrigt. Det är helt enkelt där det roligaste finns. Sen att det finns en massa människor som gör allt och framförallt gör det självmant, för att få glödande järn kring sina halsar med tillhörande kedja, och där man frivilligt ger bort större delen av sina inkomster till dom som redan har, är ett sorgligt faktum. Men vi är i skiftet, revolutionen är här. Det behövs inga mellanhänder längre. Fatta det bara. GE UT SJÄLV – KAMRAT!
Låtsasjobb återstår också idag. Så är det också på kullar i Lo[o]s eller också…