Ibland får jag kommentarer typ “inte är väl du gammal” och “du är ju cool” av vanliga människor som liksom försöker vara lite snälla. Tror att de lyfter upp en från ett bottenläge där ingen vill vara. Ja en del är ju äldre än mig och är jag “gubbe” så då får det ju liksom effekter på dom också. Kanske vill de helt enkelt inte vara gubbar.
Men nu är det såhär att undertecknad trivs ganska bra med att vara “o-cool gubbe” kanske inte lika mycket “o-cool gubbe i Lo[o]s” då men de flesta dagar fungerar det också ganska skapligt, andra dagar hade “o-cool gubbe i London” eller “o-cool gubbe på en ö i Stockholms yttre skärgård” eller “o-cool gubbe på Gotland” eller något liknande varit bättre. Men nu kan man inte välja att vara varken “cool”, eller för den skull “gubbe” heller, och i mitt fall, eftersom jag inte har de pengarna, att inte vara “o-cool gubbe i Lo[o]s”, så då får man finna sig i det där. När man väl gör det inträffar då något märkligt.
1.) Man behöver liksom inte springa runt och verka ung längre. Alltså inga behov att skaffa rockmusikerhatt för att dölja en begynnande flint eller hänga guldkedjor på det håriga bröstet eller ens samla på sig en endaste av de där attiraljerna som gör oss gamla gubbar “unga”. Man kan helt enkelt bara vara som man är. Ganska skönt liksom för det var ju det man var innan man blev gubbe också liksom. Hmmm…
2.) Sen det där med “o-cool”. Man kan vara sådär “Sista natten med gänget Fonzie” cool, alltså en sån där som får hundrafemtio likes på fejjan på vad man än gör för statusuppdatering, ja ni minns dom från högstadiet också. Alla skrattade åt deras skämt. Hängde med på allt vad dom kom fram med i form av förslag. Alltid blev ihop med de sötaste flickorna. Sen växte man upp och fick snubbar som Bill Gates, Nelson Mandela, Moder Theresa, Astrid Lindgren och liknande som förebilder. O-coola hela bunten, eller coola då såklart när de coola själva efterkonstruerar. För börjar en o-cool person tjäna pengar, står fast vid att vara o-cool och får många o-coola som ser upp till honom eller henne så blir personen cool. Fast bara sett ur de redan coolas perspektiv. För oss o-coola är även våra förebilder lika o-coola som de var förut innan de ansågs coola av dem som själva är coola.
Det finns alltså massor med fördelar med att vara o-cool gubbe så snälla du, gör mig ingen tjänst genom att försöka säga att jag är något annat. Jag har nog alltid varit o-cool gubbe när jag tänker efter för såhär nöjd med min roll har jag nog aldrig varit och stör det dig det allra minsta så kan du lugnt och stilla skita på dig.