Att kunna gå ut i sin trädgård precis under låtsasarbete, hänga lite tvätt och sen ta en tur förbi ett av äppelträden. Ta ner ett av dem som hänger där i överflödet och sen bara vandra runt där i trädgården en stund, tuggandes på sitt goda äpple i vindar som liknar sommarvindar men som bara är maskerade sådana, som egentligen är höstvindar som snart kommer att skära genom kläder och ytterhud som iskalla mördares långa knivar. Men överlevnadsbara nu såklart. Man blir lurad av den där maskeraden och njuter där ute en stund. Äpplena och överflödet är på riktigt. Man är lyckligt lottad och det är omöjligt att inte nog uppskatta just det en sådan här dag i September när allt bara är som vanligt på en kulle i Lo[o]s.
